Generalissimo Chiang Kai-Shek

”Kolonialsystemet utövade emellertid som det alltid gör, sitt dåliga inflytande på den styrande franska klassen, och fransmännen i Indokina var ofta osympatiska både vad beträffar åsikter och uppförande och i de flesta fall underlägsna fransmännen i hemlandet. Trots detta föredrog kineserna dem framför andra vita därför att de orättvisor som förekom inte grundades på rasfördomar. I stort sett var det emellertid ett ovärdigt kolonialsystem utan ens skenet av välvilja och generositet. Det var uteslutande merkantilt, målet var pengar och åter pengar och den ende som var skarpare affärsman än fransmannen var kinesen”. Pearl Buck

Del 7 Ohelig allians

Mot slutet av år 1924 började Sun Yat-Sen känna smärtor i abdomen. Det hade varit ett hektiskt och händelserikt år både för honom och partiet. Han hade rest mycket. Först från hemstaden Kanton till Shanghai och därefter till Japan där han hållit tal om en stark allians mellan Kina, Ryssland och Indien mot de Västerländska makterna. Väl hemma i Kina slog värkarna till igen och blev värre. I januari året därpå kom diagnosen levercancer. Då förstod han att hans dagar var räknade. Han förstod även med smärtsam vetskap att han aldrig skulle få se sin dröm om ett enat Kina gå i uppfyllelse. Tiden var knapp och han gav sina sista instruktioner. En av dem var förhoppningen om att Kina och Sovjet skulle hålla ihop i en gemensam kamp för att befria världens förtryckta folk.

Den 12 mars dog Den Kinesiska Republikens Fader Sun Yat-Sen hyllad av både nationalister och kommunister.

Men redan när Sun var döende började Chiang mobilisera sina styrkor. Ett stort maktvakuum hade uppstått. Själv var han lågt rankad och föga populär inom partiet. Det fanns de som hade större inflytande och betydelsefullare positioner än honom. En av dem var den mer vänsterorienterade Wang Jingwei som efterträtt Sun som ordförande i den nationella regeringen. Men den som många var säkra på skulle ta över ledningen var Liao Zhongkai. Även han lutade åt vänster och delade många av Sun Yat-Sens drömmar om demokrati och god socialism. Men det var en man som absolut inte ville se varken honom eller någon annan vid makten. Det var Du Yue-Cheng.

Du Yue-Cheng var högerorienterad och hatade patologiskt alla kommunister. En död kommunist var en god kommunist. Han hade hållit ett noga vakande öga på Det Kinesiska Kommunist Partiet ända sedan det grundades. Det västerländska ursprunget var en av orsakerna till hans hat mot Kommunismen. Det var de västerländska makterna som hade förödmjukat Kina och kineserna. En annan var för att dess ideologi skulle rasera hela det kinesiska samhället och allt det han byggt upp om den fick fotfäste. Det var dock ett faktum att ingen kunde bli president utan Du Yue-Cheng tysta medgivande.

Du Yue-Cheng var numera ledare för hela den långt mäktigare undre världen och Kinas rikaste man. Krigsherrar, kejsare, politiska ledare kom och gick. Men den undre världen med dess ledare bestod. Dus opiumimperium hade utvidgats än mer. Han importerade opium från Persien, ägde fält i olika provinser och raffinaderier i Shanghai, Nanjing och Hangzhou vilka framställde morfin och heroin. År 1927 uppgick hans vinst från narkotikahandeln till över 2,8 miljoner dollar. För att få vara ifred i sitt högkvarter i den franska koncessionen mutade han var och en av de högre tjänstemännen med 150,000 dollar var. Därför är det inte förvånande att Dus produkter skapade missbrukare även bland kineserna. Hälften av hans heroin exporterades till Frankrike till väntande användare. Hela transporten den Franska koloniala tjänsten för diplomatigods. Den som såg till att allt blev möjligt var chefen för polisen i konsessionen och Koppärriga Huangs chef, Kapten Fiori. Heroinet transporterades från Shanghai, via Hanoi i Franska Indokina och vidare till Marseille för avlastning och vidare distribution. Hemma i Frankrike betalades tulltjänstemän och viktiga politiker för att hålla tyst. Fiori var i sin tur medlem av ”Union Corse” den franska korsikanska maffian som samarbetade tätt med Triaderna. Du och Huang såg till att ingenting fattades honom, varken pengar eller vackra kinesiska flickor. Men Du visste att en komplett tystnad endast kan garanteras av de döda. När den franska regeringen plötsligt beslöt att undersöka vad som hände i Shanghai, misstänkte Du att Fiori och generalguvernören i Hanoi, Koechlin hade pratat bredvid mun. År 1933 var det dags för dem båda att återvända hem och en middag hölls för att fira detta. Maten var förgiftad och flera gäster inklusive Koechlin dog i fruktansvärda plågor, kräkningar och spasmer. Fiori överlevde men hans hälsa var för alltid bruten.

Den 20 augusti hölls en fest vid Kuomintangs huvudkvarter i Kanton där flera av de ledande partimedlemmarna närvarande. Liao och hans fru lämnade hemmet efter frukosttid och anlände till byggnaden. Väl inne på gården väntade fem män på paret. Liao sköts ner med flera skott men dog inte på en gång. Folk rusade till och han lyftes upp. Blodet rann ner på golvet. Liaos liv kunde inte räddas utan han var död vid ankomsten till sjukhuset. Det berättas att Chiang grät bittra och svidande tårar över det inträffade. Kanske påminde dödsskjutningen honom om mordet på Chen Qimei. Det visade sig att alla gärningsmännen hade kopplingar till det Gröna Gänget. Men trots detta gjordes över hundra arresteringar och minst tre avrättades varav en sköts ner av Chiang på stående fot. Den som huvudmisstänktes för mordet var utrikesministern Hu Hanmin. Borodin och Chiang pekade ut honom som upphovsmannen till idén. Men Hu fick konstigt nog behålla sitt liv. Man kom överens om att skicka honom till Moskva för att ”lära sig kommunismens dygder”. Ny utrikesminister blev den brittiske medborgaren Eugene Chen. Han var född och uppväxt i Trinidad. Båda föräldrarna var kineser men själv kunde han inte skriva kinesiska tecken och talade språket bara delvis. Men eftersom han hade studerat juridik hade han övertaget som förhandlare.

Blott sexton månader efter Sun Yat-Sens död var Chiang nu Kantons militäre och politiske toppledare. Han hade en armé och stadigare grund att stå på än doktorn någonsin hade haft. Han var nu 38 år gammal och redo att fullfölja Suns dröm om ett enat Kina baserat på hans filosofi ”Folkets Tre Principer”. Dessa var Nationalism, Demokrati och Folkets levebröd vilka skulle förkunnas både av nationalister och kommunister. Armén stod bakom honom och även hans skyddspatron Du Yeh-Cheng till vem han var skyldig att betala en månatlig tribut. Chiangs personligthet och karisma tycktes inspirera till lojalitet. För visst var han inte helt främmande för idén till ett klasslöst industrisamhälle baserat på harmoni. Men han ville inte se den klassiska strukturen i det kinesiska samhället eliminerat. Hans tänkande var helt dominerat av det konfucianska tänkandet där lydnad och auktoritet är en grundförutsättning. Chiang krävde absolut disciplin och lydnad av de som var under honom, inte minst kadetterna vid Whampoa. Trots att Zhou Enlai försiktigt varnade Borodin att ”några ledande personer inte är så vänligt inställda som du tror”, tvivlade ryssarna aldrig på Chiangs lojalitet. De kände sannolikt inte till de anti-kommunistiska strömningarna på akademin och hur Chiang själv under en föreläsning låtit rita en spis och en gås på en svarttavla. Gåsen var Ryssland och om den inte kokades snart nog, skulle den bli så stor och smällfet att den kunde gripa tag i kocken och laga maten själv, det vill säga slänga kineserna i grytan.

Men det var inte slitningarna mellan kommunisterna och nationalisterna som var det största hotet. Det var krigsherrarna.

Kommentarer inaktiverade.