Breven från Iwo Jima

dukeHur många av er har sett ”Letters from Iwo Jima”? När filmen visades runt om i världen fick den övervägande positiv kritik. Nu har den även fått en bok här i Sverige som bara måste läsas av alla som dyrkar filmen.

”Breven från Iwo Jima” skriven av Yukiko Duke har nyligen kommit ut. Den handlar Generallöjtnant Tadamichi Kuribayashis brev som han skrev hem till sin familj under kriget i Stilla Havet. Kuribayashi var en oerthört begåvad man som inte var som andra japanska officerare. Han kom från en gammal samurajsläkt och visade vid tidig ålder stor läsbegåvning. Han fick gå i skola längre än sina syskon och visade sig duktig på att skriva. Egentligen hade han velat bli journalist men hans familj vägrade. Istället fick han bli militär. Han var bäst i klassen och fick studera vidare utomlands. Det valde han att göra i USA. Kuribayashi fascinerades av landet och skrev många brev hem till sin son vilka han även illustrerade.

Som officerare var Kuribayashi begåvad. Han var inte heller som alla andra. Till sitt sätt var han lite pedantisk, lätt kolerisk och gjorde inte skillnad på folk och folk. När han väl fick det ödesdigra uppdraget som han inte kunde tacka nej till, kom den senare egenskapen väl till pass. Detta uppdrag var att försvara vulkanön Iwo Jima. Denna annars ointressanta ö hade stor strategisk för det amerikanska bombflyget. Det fanns en garnison på runt 6000 man på ön. Men det var inte de bästa soldaterna. Dessa utkämpade kriget i Kina. Det fanns inte något vatten att tillgå förutom regnvatten som samlades i reservoarer. Det rådde också interna konflikter inom garnisonen och en försvarsplan saknades helt.

Kuribayashi satte genast igång att arbeta. Tunnlar grävdes ut och bättre ransoner åt soldaterna kallades in. Grävandet var ett mödosamt och tidvis fruktansvärt arebte. Temperaturen kunde stiga till 60 grader och på vissa ställden sipprade giftiga gaser ut, vilket medförde att man bara kunde gräva tio minuter åt gången. Han föbjöd även pennalism. Officerare fick inte prygla sina underlydande. Kuribayashi lät faktiskt sända bort 16 officerare från ön och kalla in andra som förstod hur ett gemensamt försvar skulle åstadkommas.

Så kom dagen den 16 februari 1945 då en stor amerikansk flotta anlände till kusten. Det blev ett fruktansvärt blodbad när amerikanarna landsteg och början till en 36 dagar lång och skoningslös strid.

Hur kom det sig att Yukiko Duke började skriva en bok om Stilla Havskriget med fokus på Tadamichi Kuribayashis brev? För tre år sedan åkte hon för att hälsa på sin släkt i Japan. Hon köpte några tidningar och i en av dem fanns ett stort reportage om Andra Världskriget. På ett foto stod en samling sammanbitna officerare. Men en av dem såg lugn och samlad ut. Han skilde sig från mängden. Detta var Tadamichi Kuribayashi. Men det visste hon inte då och började genast ta reda på mer om mannen på fotot. Det skrivs lite om Andra Världskriget i Japan och ännu mindre om enskilda personer. Yukiko fick leta ett tag innan hon kom i kontakt med hans släkt och kunde ta del av breven.

Kuribayashi skrev till sin familj ända in i det sista.

(Foto taget av MR)

Kommentarer inaktiverade.