Generalissimo Chiang Kai-Shek

”Jag minns inte något fredsår under Chiang Kai-shek. Han hade svåra problem att brottas med och var inte genom sin uppfostran rustad att lösa dem. Han var soldat och tänkte som en soldat och hade inga som helst förutsättningar, varken medfödda eller förvärvade, att tjäna som civil president i en republik.” Pearl Buck

Del 9 (Sista delen) Den blodiga vägen

U154876P-AEn dag sade en av Mao Zedongs närmaste män och Whampoas politiske kommissarie Zhou Enlai till Mikhail Borodin, att även en kommunistisk armé borde sättas upp. Borodin bad honom att glömma sådana tankar. Mycket riktigt var Militärakademin i Whampoa allt annat än en plats för den proletära ungdomen. Det krävdes en viss nivå förkunskaper för att bli antagen som kadett. En tredjedel av studenterna var därför söner till välbeställda godsägare, medelinkomsttagare från stad och landsbygd samt tjänstemän. Rekryterarna som huvudsakligen höll till i Shanghai var högersympatisörer. En stark anti-kommunistisk falang växte sig starkare på akademin. Chiang hade också fått en trogen skara anhängare i dessa kadetter vilka skulle tjäna honom under många år framåt. De följde honom även nu när han tågade mot Shanghai.

Den 18 mars 1927 trängde Guomintangs styrkor igenom stadens södra försvarslinje men det skulle ta ytterligare fyra dagar innan de nådde själva centrum. I Shanghai utbröt kaos. Invånarna sökte skydd i de utländska koncessionerna som också vidtog säkerhetsåtgärder. Strejker organiserades av kommunistiska fackföreningar vilka ytterligare lamslog vardagslivet. De om några ville ta kontroll över staden innan nationalisterna. Polisstationer attackerades i jakt på vapen, människor sköts till döds och hus sattes i brand under tumultet. Hatet mot utlänningar växte under maktkampen. Men Chiang aktade sig noga för konfrontationer med koncessionerna. Men han var inte närvarande när trupperna tågade in i Nanjing dagen efter att Shanghai intagits. Där skedde från första stund övergrepp mot utlänningar. Två katolska präster en fransk och en italiensk dödades. Det japanska konsulatet plundrades och likaså det brittiska där konsuln blev illa tilltygad. Kyrkor, missioner och andra bostäder där icke-kineser bodde blev också stormade och sattes i brand. Händelserna i Nanjing upprörde och chockerade regeringar vilka hade närvaro i Kina. Det gick nu upp för dem att deras små privilegierade samhällen i landet inte var så skyddade som de trodde. Kineserna kunde mycket väl kasta ut dem om de verkligen ville.

Shanghai var en miljonstad till vilken Chiang anlände med blott 3000 soldater. Några av dem hade tjänat under krigsherrar innan de gick över till nationalisterna. Chiang litade inte på dem och hans position var svag. Ingen bland dem som annars stödde honom kunde bidra med fler trupper. Fortfarande härjade och demonstrerade de fackföreningarna på sina håll och ockuperade byggnader. En kommunistisk kommitté lät auktorisera mord på motståndare.

Men mitt i allt kaos och blodspillan väntade Du Yeh-cheng på det rätta ögonblicket. Hans gamle chef Koppärrige Huang var den förste civilisten som besökte Chiang i Shanghai. Deras överenskommelse var Shanghai_1927enkel. Det Gröna Gänget skulle ställa all sin makt till nationalisternas förfogande mot att de blev garanterade immunitet efteråt. Huang återvände till Du som genast lät alla hjulen snurra. Han tog kontakt med viktiga västerlänningar. Först och främst Kapten Fiori som på hans inrådan lät bjuda in ordföranden för den internationella koncessionen, Sterling Fessenden till hans hem. I Dus palats fanns en stor hall gevär och kulsprutor. Fiori redogjorde för ordföranden om hur kommunisterna hotade alla utlänningar. Du sade att han var redo att driva tillbaka dem förutsatt att fransmännen försåg honom med mer vapen och att han fick fri lejd genom den internationella koncessionen. Fessenden svarade att han gick med på detta förutsatt att även koncessionens råd gav sitt samtycke. Det gjorde det.

Nästa steg blev att bjuda in den mest inflytelserika fackföreningsledaren i Shanghai, Wang Shouhua. Denne ville hålla sig väl med den under världen och åkte till Dus palats. Väl inne möttes han av en Gröna Gängets bossar, Zhang Xiaolin och fyra hantlangare. Zhang sade till Wang att denne borde byta sida för sin egen skull, vilket han vägrade. Männen kastade sig över honom och började slå honom brutalt. Mitt under misshandeln visade sig Du uppe på trappan och skrek med en röst som fullkomligen krackelerade av allt opium han rökt ”Inte här! Inte-inne-i-mitt-hus!”. I tron att Wang var död stoppade man honom i en säck och bar ut honom för att grävas ner utanför franska koncessionen. Precis när de hade grävt klart graven kunde de höra Wang jämra sig inne i säcken. De begravde honom levande.

canton-1927Åtta timmar senare den 11 april vällde 2000 av Dus män in på gatorna De var beväpnade och blåklädda bar vita armbindlar med tecknet för ”arbetare”. De ryckte fram mot arbetarkvarteren och på en gemensam signal attackerade de alla viktiga tillhåll för fackföreningar och arbetare. De fick även stöd från soldater på vägen som likviderade alla vänstersympatisörer de fick syn på. Människor blev skjutna och halshuggna överallt. På järnvägsstationen kördes lokomotiv fram vilka man lät elda glödheta. Därefter fördes tillfångatagna människor in i loket och pressades in i de brinnande ugnarna. För att slippa höra deras dödsskrin öppnades ångvisslorna på vidgavel.

Även om kommunisterna hade förväntat sig att bli attackerade, hade de inte satt upp ett försvar mot Dus trupper. De betedde sig också naivt och trodde att fienden kunde vinnas över med ord. När en ung vänsteraktivist frågade Zhou Enlai hur han kunde vara till hjälp sade denne åt honom att dela ut flygblad och sätta upp affischer. En demonstration som leddes utav kvinnor och barn tågade mot arméns högkvarter för att protestera. De blev bemötta med kulspruteeld och soldater jagade därefter de flyende demonstranterna med bajonetter. Omkring 300 människor dog. Skräcken spred sig genom hela staden då Dus män och nationalistsoldater dödade urskiljningslöst. Shanghais affärsmän som först hade uttryckt sig berömmande till nedgörandet av vänstern, föll helt plötsligt själva offer för utrensningen. Chiang kände ingen som helst sympati för egenintresserade kapitalister utan ansåg att affärer och handel skulle idkas till statens fördel. Han såg därför mellan fingrarna på de övergrepp som affärsmännen utsattes för. Det Gröna Gänget kidnappade flera av dem och krävde enorma lösensummor. De som inte kunde punga ut med den begärda summan försvann spårlöst. De som kunde det återkom till sina hem utblottade. Ett samtida vittne skrev ”Miljonärer blev arresterade likt kommunister!”. Fram tills detta sanningens ögonblick hade Chiang blivit porträtterad som kapitalismens missfoster. Men nu myntades det mönster som skulle gälla för många år framåt.

I Kanton bands både kommunister och misstänkta samman och sköts ihjäl. I Nanchang ansågs kvinnor som bar en viss frisyr som radikala och dödades. I Hangzhou fick en ung kvinna sina inälvor utskurna och lindade runt kroppen livs levande efter att ha sagt att Chiang inte representerade Guomintang eller Sun Yat-Sens Tre Principer. Övergreppen och brutaliteten i dessa såg ingen ände eller besinning. Män och kvinnor, pojkar och flickor halshöggs med eller utan anledning, eller hängdes upp i träburar för att svälta till döds eller steglades.

I koncessionerna gick det vardagliga livet på som vanligt bakom en skyddande mur av sandsäckar och taggtråd. I den franska utökade handeln med Du och de skepp som förde ut laster av narkotika fick skydd. Kapten Fiori gick med på att låta återöppna spelhålorna i koncessionen. Du betalda också en klumpsumma till auktoriteterna i den Internationella för att kunna sälja droger där. Delar av vinsterna gick till att finansiera Chiangs konfrontationer med kommunisterna och komplettera hans erövring av Kina.

Exakt hur många som dog i ”Den Stora Utrensningen” är omöjligt att säga. Speciellt eftersom den pågick länge. I Shanghai varierar siffrorna mellan några tusen till tiotusentals. Chiangs personlige sekreterare skrev senare ”Det var ett blodtörstigt krig för att eliminera fienden inom oss. Jag måste erkänna att många oskyldiga människor dog”.

U381256INPDirekt efter att utrensningarna påbörjats lät Guomintangs Centrala Kommitté i Wuhan förklara Chiang som en förrädare. Denne svarade med att bilda regering i Nanjing samma månad. Till slut började även utrensningar att ske i Wuhan. Ett inbördeskrig som skulle vara i flera decennier mellan kommunister och nationalister med korta avbrott, bröt ut. Detta skulle kräva oräkneliga liv och scener av död och lidande som ingen någonsin kunde återge.

Den 4 januari 1928 utropade Chiang till partiordförande och Generalissimo. Och han fortsatte med den Norra Expeditionen. För att ersätta Galen som militär rådgivare vände sig Chiang till Tyskland. Han lät värva överste Max Bauer som under Första Världskrigets sista år föreslagit zhang_zuolin_carsjälvmordsflygningar i stil med Kamikaze mot Paris för att ”förvandla staden till en glödande askhög”. Bauer i sin tur lät kalla in andra högerorienterade officerare och veteraner för att resa till Kina. När han anlände till Shanghai samtalade Chiang i över fem timmar med honom på Astor hotell där tysken logerade. Expeditionens andra fas inleddes formellt den 7 april och över en miljon soldater mobiliserades. I juni 1928 erövrades Peking som varit i Zhang Zuolins. Zhang flydde från staden men han valde fel järnväg. Manchuriets södra järnväg kontrollerades av japanerna och när den gamle marskalkens privata vagn passerade under en bro, utlöstes en bomb utplacerad av en japansk överste. Flera ton av murbruk rasade ner och Zhang tillsammans med hans äldste son och äkta fru omkom. Samtidigt erkändes Guomintang av omvärlden som Kinas regerande parti.

Chiang var nu landets ledare och visade en enastående förmåga att samarbeta med många av sina tidigare fiender. En period av försök till konsolidering av ett härjat land påbörjades. Men historien slutade inte där. För andras del hade den precis börjat….

”Jag klandrar inte Chiang för vad han gjorde. Han hade plötsligt och otillräckligt förberedd fått en stor makt och det låg i sakens natur att han utnyttjade makten på det enda sätt han kände till. Den segrande generalen dödade fiender som inte ville kapitulera och denna tradition hade inte brutits ens av de kommunistiska rådgivare som Chiang Kai-shek en gång hade följt och sedan skickat bort. Den moderna kommunismens traditioner från de gamla grymma och tyranniska ryska härskarna är heller inte nya. Chiang Kai-shek trodde uppriktigt att han gjorde det bästa möjliga men hans kunskaper räckte inte till. Jag vet inte huruvida okunnighet kan kallas ett brott. I så fall skulle många här i världen vara brottsliga, även personer på högt uppsatta poster i mitt eget land.” Pearl Buck

Kommentarer inaktiverade.