Intervju med Staffan Dopping

staffan_dopping1Staffan Dopping blev informationsdirektör vid Försvarsmakten år 2005. Han var då dess första som innehade den titeln. Nu tre år senare lämnar han posten i samband med årsskiftet för att gå vidare. Han har varit med om mycket under dessa få men händelserika år. Debatten om Försvarsmaktens framtid har stegrats och utmaningarna levererats i tur och ordning. Tillträdandet som en av Överbefälhavarens närmaste medarbetare skedde också i kölvattnen av 2004 års försvarsbeslut som innebar stora neddragningar inom myndigheten. Med andra ord hade han knappt hunnit installera sig på Högkvarteret förrän det första elddopet kom.

Hur har dessa år varit för honom och vad kan han berätta?

Staffan Dopping är journalist i grunden och inte officerare eller militär. Han har tidigare sagt att mediernas berättelser om Försvaret fått honom att ställa frågan ”Lever vi i samma verklighet?”. Men vilken var hans egen bild av myndigheten och dess verksamhet innan han blev informationsdirektör? ”Jag hade nog en mycket mediebaserad bild av Försvarsmakten, det vill säga en motsägelsefylld bild där främst utbildningsförbanden i grundorganisationen syntes” berättar han. Utlandsinsatserna befann sig i skymundan, samtidigt hade han en bild av att det var en tung och byråkratisk organisation. Den bilden är inte så bättre i verkligheten vilket hänger ihop med alla regler och order som styr verksamheten sedan länge.

Vidare hade han varit pressofficer på Cypern under 80-talet och värnpliktig reporter på Värnpliktsnytt vilket bidragit något till hand förhandsbild. Nu några år senare är naturligtvis bilden förändrad ”Jag ser dels hur oerhört komplex vår verksamhet är, och betydelsen av att Försvarsmakten får utveckla sina förmågor baserat på en långsiktig styrning och planering”.

Trots att han saknade chefserfarenhet och hade en ganska liten militär erfarenhet antog han ändå tjänsten. Han ville driva kommunikationsverksamhet i ett annat sammanhang än journalistiken och få en utbildning och utveckling som ledare. ”Jag hade givetvis en känsla av att min bristande chefserfarenhet skulle kunna ligga mig i fatet, och det gjorde den också” medger han ”det var ett medvetet risktagande både av mig och av den som anställde mig”. Dopping hade egentligen inga förkunskaper om företagskulturen heller förutom dem han inhämtat under FN-tjänsten på Cypern och under värnplikten. Men han hade varit inhyrd journalist vid ett antal presschefskurser under 80- och 90-tal. Den informationsstrategi som förkunnades av Försvarsmaktens informationsavdelning vid dessa tillfällen imponerade mycket på honom.

Denna positiva grundbild inklusive de mål och visioner som ÖB beskrev för honom under rekryteringsprocessen, gjorde att han fick en stark känsla av att han kommit till en organisation som var villig att utmana gamla rutiner och tänkesätt och våga ta in ny kompetens för att tydligt ändra kurs. ”När jag sedan väl var anställd och fick ta det här ansvaret så var det inte lika lätt att få skutan att röra sig i den önskade riktningen. Det hängde samman med olika trögheter och motkrafter på ett stort antal platser och nivåer, både på den egna informationsavdelningen och i myndigheten i stort. Strukturer (det som sitter i väggarna) är starka stabilisatorer” berättar Dopping ”Men jag höll ut i drygt tre år och vid nyår lämnar jag Försvarsmakten under ordnade former”.

Förtroendet för Försvarsmakten är lågt och debatten kring denna har under flera år inte varit den bästa. Den har blivit aktivare de senaste två-tre åren. Är det politikerna eller medierna som bidragit till detta? Enligt Dopping är det är många som bidragit till debattens djup och kvalité. Men de politiker som i två steg beslöt att genomdriva en helt ny försvarsdoktrin först 1999 och sedan år 2004 har ett särskilt ansvar i de inte kommunicerade ordenligt med väljarna om denna kursändring. Medierna fungerar mer som katalysatorer. De skapar sällan en debatt på egen hand, men förstärker de tendenser som redan existerar. Den bristande ”påläsningen” i försvarsämnet bland journalister stärker också frestelsen att oftast bara ge publicitetsutrymme åt försvarsfrågor när det är fråga om brister, skandaler och andra avvikelser. ”Vem som helst kan skriva en text om sexuella trakasserier eller restaurangfakturor, men hur många kan skriva initierat om hur en förändring av en viss försvarsförmåga passar in i den strategiska omvärldsbilden?” menar Dopping. Han har i sitt arbete sett hur utomordentligt väl Försvarsmakten träder in i en multinationell verklighet. Detta är en väsentlig komponent i Sveriges säkerhets- och utrikespolitik. Vi är både via EU och Nato en aktör på en global säkerhetsscen. ”Det gör vi för det mesta ytterst kompetent, men det här perspektivet är närmast osynligt i den svenska försvarsdiskussionen. Ordet ”ankdamm” kommer ibland för mig” fortsätter Dopping. ”Samtidigt är det ju bland annat detta som är mitt ansvar, att styra kommunikationen så att det som vi verkligen skapar och uträttar når fram till politiker, medier och medborgare. Men den bild som jag har på mina egen näthinna är fortfarande avlägsen från den som tonar fram i svensk samhällsdebatt”.

Hur var det att komma från medievärldens minst sagt decentraliserade organisation till en hierarkisk som Försvarsmakten med de förkunskaper och erfarenheter han hade? ”Jag har gjort ett stort antal misstag. Flera av dem på chefsplanet, givetvis” medger Dopping ”jag tog tag i ledningsfrågor för sent och agerade alltför länge som solist. Jag uppfattade att jag måste ta ansvar samtidigt för de allra minsta taktiska detaljfrågorna och för de övergripande strategiska utmaningarna, och fick inte alltid människor med mig eller hann inte ens samtala med medarbetarna om saken”.

Den allra svåraste och tuffaste enskilda utmaningen för honom skedde precis när han var ny som informationsdirektör. Han tillträdde i augusti år 2005 och i oktober startade ”logga-bråket” om Försvarsmaktens nya logotyp som aldrig blev av. Dopping berättar att han inte insåg att heraldikfrågan var så sprängfylld av risker som den visade sig vara. ”Jag följde med strömmen i den frågan, och fick sedan klä skott för detta projekts dikeskörning och fem ”bortkastade” miljoner. Jag har alltså begått många misstag, men jag tror att jag kan säga att jag har lärt mig av misstagen. Det har nog hela informationstjänsten gjort”.

Men de svåraste frågorna har varit av ”intern karaktär”. Att motivera andra chefer i Försvarsmakten att gå med på att flytta en del av sin makt till informationsfunktionen. Effektiv kommunikation fungerar bara om den får en STYRANDE effekt och då är det nödvändigt att Försvarsmakten inte leds på det traditionella sättet. Kommunikativa aspekter måste påverka själva beslutsfattandet, och chefer som tidigare varit vana vid att kunna bestämma det mesta får då se en del av sitt forna självbestämmande naggas i kanten. ”Detta genererar ofta motstånd och protestbeteende, vilket för informatörer på golvet kan vara obehagligt och skrämmande” beskriver han ”Det har därför varit utmanande att motivera informatörerna till att ta den risk som det innebär att trampa upp nya stigar och orka med kritik och klagomål från mäktiga företrädare för den ”klassiska” Försvarsmakten”.

Staffan Dopping målar upp en bild som i det närmaste liknar ett ”Evigt informationskrig” som Försvarsmakten måste utkämpa. Samspelet mellan politiker och journalister beskriver Dopping som komplicerat och svårt att stå emot ibland. Men den kanske mest chockerande erfarenheten för honom är hur lamt engagemanget för korrekta fakta är hos många debattörer och redaktioner.”Jag var kritisk mot bristande faktakontroll och tendentiös rapportering redan på den tiden när jag själv var journalist, men att intresset för att kolla fakta var SÅ begränsat visste jag inte då. Det märkliga är att en ”makt” eller en verksamhet som Försvarsmaktens är precis lika sårbar för oriktig som för riktig information. Kanske MER sårbar för den oriktiga, för den får effekter som inte är till någon samhälls- eller verksamhetsnytta. Den riktiga (men negativa) informationen är ju ändå på sikt någonting konstruktivt, som vi måste förhålla oss till. Den oriktiga informationen är ytterst svår att hantera när den har fått en viss spridning”.

Men information förmedlas också genom fler kanaler idag än enbart TV, tidningar och radio. Det är inte längre bara journalister som står för förmedlingen av information. På Internet har den växande ”bloggosfären” börjat göra sig alltmer gällande. Staffan Dopping säger att han är positiv till bloggar. Men vissa bloggars likheter med journalistik eller ”etablerad” opinionsbildning kan skapa förväntningar på att det ska ligga någorlunda gedigen faktakontroll bakom det som pumpas ut i bloggform. Eftersom så många bloggarinlägg tas på stort allvar så måste det till en möjlighet för ”läsarna” att bedöma hur sakliga grunder det finns bakom det som påstås.

staffan_dopping21Han berättar att han själv övervägt att börja blogga i rollen som informationsdirektör. Detta för att skapa ett nytt och mer flexibelt fönster för att kommunicera kring Försvarsmakten och det som sägs om oss i samhället. Men det har aldrig blivit av. Det är inte lätt att i en myndighet införa nya produkter, som inte finns med i departementets regleringsbrev. Men Försvarsmaktens kommunikationsformer måste förnyas. Det är dock mycket viktigt att den som är medarbetare i Försvarsmakten är medveten om de effekter och risker som informationsspridning i bloggform kan innebära. Det finns en underrättelsehotaspekt över det hela.”Men helt klart är bloggar och ”sociala medier” en maktfaktor som ökar snabbt i betydelse. Jag har än så länge inte blivit fena på att ”skilja agnarna från vetet”, men är fast besluten att skärpa mina sinnen på det området” klargör han.

Försvarsmaktens informationsstab kommer också att förändras lite grann. Det har talats om att den skall utökas. Men egentligen är det inte riktigt så. Den delen av staben som ska lösa nuvarande uppgifter förblir i stort sett intakt. Men Combat Camera som är en helt ny funktion och som hittills varit ett metodförsök tas nu in. De 16 befattningar som tillkommer nästa år är helt och hållet kopplade till denna nya förmåga i Försvarsmakten. Dopping skulle gärna se en större budget till informationsstaben, eftersom kommunikation blir allt viktigare. Men besparingarna av olika slag är kraftiga och därför måste man jobba smartare och effektivare.

Men vad är han mest nöjd över efter dessa år? Det som är bra är just öppenheten och hur den i praktiken efterlevs betonar han. Spetsen är insatserna som levereras och de höga mål och ambitioner som sätts upp för verksamheten samt en otroligt stark fokusering på de konkreta uppgifterna i den mån de är formulerade av uppdragsgivaren.

Men att få genomförande av dessa utmärkta mål och inriktningar är svårare. Teorierna möter inte alltid verkligheten. Insikter och bedömningar ”på fältet” har en tendens att ytterst långsamt röra sig mot den nivå där de avgörande besluten fattas. Trots många och täta omorganisationer så tenderar trögheter att sätta sig i systemet. ”Det systematiska värdegrundsarbetet, som jag är en hängiven anhängare av, har inte kunnat åstadkomma en snabb förändring bort från denna tröghet” förklarar Dopping. Det roligaste i hans arbete har varit och är att se de storstilade, kvalificerade och skarpa insatserna som Försvarsmakten gör här och nu. Att känna att det han är med och stöder och bidrar till dem. ”Jag har varit två gånger i Afghanistan, och den professionalism, hängivenhet och mod som mina soldatkolleger besitter och visar gör mig stolt” berättar han och förtydligar med ”Vi levererar professionella insatsförband, som tillhör det som uppskattas mest i världen. Fråga FN, Nato, OSSE, EU och så vidare. Denna professionella leverans får bara fläckvis uppmärksamhet av politiker och opinionsbildare. Men jag som har sett vår kvalitet och vår fantastiska personal (inte bara i utlandsinsatser, givetvis – specialförbanden går inte heller av för hackor) kan glädja mig åt att vara en del av en verksamhet som har en otroligt imponerande spets! Och roligt är också att se att vår princip om öppenhet fungerar. Se på vår hemsida, se på vår proaktiva hantering av händelser och skeenden, såväl önskade som oönskade!”.

Hur har tre intensiva år som informationsdirektör påverkat honom som person? Dopping svarar att han har lärt sig en del om ledarskap och om strategisk styrning. Dessa kompetenser hade han inte innan. ”Jag har också blivit mer hårdhudad, eftersom man blir rätt illa åtgången i den offentliga debatten i den roll som jag har” fortsätter han. Logotyp-debatten tog ut sin rätt och under den fick han känna på en hel del obehagligheter. Bland annat i vissa sajters debattkommentarer förekom och förekommer fortfarande personangrepp och förtäckta hot som inte bidrar till ett bättre samhällsklimat. ”Det är läskigt att vara jagad av journalister i flock, och om man inte får nog och flyr så kan man bara klara biffen om man får tjockare hud” berättar han och lägger till ”Eftersom jag har stannat ända fram till nu så har jag lite starkare pansar än jag hade innan jag kom hit”. På följdfrågan om han någonsin under dessa år funderat på att hoppa av blir svaret ”Velat hoppa av? Svaret är inte rakt ja. Men problem och potentiella kriser inklusive målkonflikter och olika låsningar har vid ett par tillfällen satt mig i ytterst betungande situationer. Det positiva har varit att jag inte är ensam. Jag kan finna stöd och goda råd från både egna medarbetare och kolleger i FML inklusive ÖB. Detta stöd och uppmuntran att fortsätta har utgjort skillnaden mellan att hoppa av och att fortsätta”.

staffan_dopping3Men i somras bestämde han sig för att fasa ur vid årsskiftet. Efter detta kommer han att leta efter lika utvecklande arbetsuppgifter men få tid och kraft för livet med familjen. Han vill också få en chans att skriva mer.”Jag har nu satsat mitt yrkesliv på två områden som domineras av antingen journalister eller officerare. Kanske finns det en likhet mellan de två, om jag ska tillåta mig att vara en aning stereotyp. Båda yrkesgrupperna har vanligen höga tankar om sin egen förmåga och kompetens, det är lite av kollektiv hybris om man ska uttrycka sig rått. När jag söker mig till nytt värv ska jag kanske söka mig någonstans där ödmjukhet grasserar – så att jag inte blir så avvikande mot mängden…” lyder Doppings egna reflektioner.

Han är tacksam mot Håkan Syrén som vågade satsa på honom och avslutar med att säga ”Jag tror att Försvarsmaktens satsning på öppenhet skulle kunna inspirera fler delar av det offentliga Sverige”.


Text och foto: Militära Reflektioner

2 responses to “Intervju med Staffan Dopping

  1. Nu har jag läst all. Karl’n har mage att kalla oss ”sina soldatkollegor” efter att ha gjort två nedslag i Afghanistan. Det är nästan så man kräks. Och sedan jämföra journalister och officerare? Frågan är vem som har hybris, här.

    Den här figurens tid på HKV/Info har varit förlorade år. Och om HKV:s ambition att flytta kommunikations-(läs info-) funktionen från förbanden till HKV lyckas kan vi se fram mot mer av den varan. Nu försvinner förbandstidningarna, och vi hänvisas till ”Insats och förvar” och ”Forum för fårskallar” som gör allt för att släta ut förbandstraditionerna.

    För första ggn i min karriär ser jag fram mot min pension…

  2. Jag tycker att Staffan Dopping har fått ta emot rätt mycket obefogad kritik under sin tid vid Försvarsmakten. Jag intervjuade honom för den politiska talradion tidigare i höstas. Då passade jag på att fråga honom hur det verkligen gick till när Försvarsmakten skulle skaffa sig en ny ”logga”. Intervjun finner du om du följer den här länken
    http://dinledamot.wordpress.com/2008/10/01/staffan-dopping-gor-radio-fran-riksdagen/