Kategoriarkiv: EU och Nato

Valet och kvalet

Hur skall Sverige välja bland alla dessa allianser? Blir det FN, EU, NATO eller hela Norden? Alla kan inte väljas på en och samma gång. Detta konstaterar Olof Santesson i årets första nummer av Vårt Försvar. ”Sverige vill verka nästan överallt” heter artikeln. Men det ekonomiska läget tillåter inte detta. Sedan är vi för få för att finnas på plats överallt.

”Problemen radar onekligen upp sig, men förutsättningarna för vidmakthållandet av militär försvarsförmåga kan inte enbart beskrivas i bedrövliga budgettermer. Vissa gamla hämningar tycks ha släppt – helt eller delvis beroende på regeringsskiftet hösten 2006” skriver Santesson. Det ligger nått i dessa ord. Vilka slags hämningar? Pengar må vara en demon bland oss, men desto större demoner kan de tankar och principer som vi stoppar upp våra intellekt med vara. Men nog om detta.

Är vi få men efterfrågade gäller det att fortsätta att göra bra ifrån sig. Hålla fast vid värderingar för det är de som styr handlandet. När inga andra länder vill ställa upp i exempelvis Tchad, finns Sverige. Skall Sverige bli likt 1400-talets Schweiz fast med omvända värderingar?

Men vi kan inte handla ensamma i en orolig värld. Mycket har hänt och det tar inte slut. Skall vi ställa upp för FN eller skall vi helt och hållet tillhöra EU? Sverige kommer att ställa upp år 2011 med utfomrandet av en ny nordisk insatsstyrka. NATO finns också där. Eller skall vi svetsa oss samman med våra nordiska grannländer? Carl Bildt uttalade sig som Santesson skriver, om det senare. Vilket skapade rubriker och sympati i Finland. ”I Sverige reagerade karaktäristiskt inte någon, men i finländska nyhetsorgan kunde man läsa att ett nordiskt militärt samarbete enligt den svenske utrikesministern skulle vara ”bättre än NATO”.” Bildt fick medhåll från president Tarja Halonen ”Nordiskt samarbete kan vara ännu viktigare än någon allians” och slog fast att detta är ”mer i linje” med Finlands politik. Landets förre försvarsminister och nuvarande direktör för Nordiska Rådet, Jan-Erik Enestam har sagt att det är ”dags att bilda ett nordiskt block i EU”.

Vidare skriver Santesson ”samarbete ges oväntat lätt en krigisk biton”. Klart att det lätt tar sig sådana uttryck. Vi behöver inte referera till EU, det räcker med att se till de närmaste runtomkring oss. Vår granne i Öst som blödde fyra gånger under första hälften av förra århundradet och de två andra grannarna som fick genomlida ockupation. Var och en för sig. Si vis pacem, para bellum. Vi lever i fredliga tider här i norr, en bra tid att välja hur vi skall ha det med militära allianser. Sedan kan det vara för sent.

Annonser

Nya strategier, nya allianser?

”Nato behöver en ny strategi”skriver den förre befälhavaren för Nato och fyra tidigare stabschefer i Europa. Motiveringen är att kriser måste förebyggas, det går inte att reagera efteråt. Lessons learned efter 11 september. Natos strategi måste bli globalt inriktad och samarbetet med EU förbättras. Att vara regional och militärt defensiv räcker inte längre i det nutida läget. Orsakerna till kriser och konflikter runt om i världen måste avlägsnas innan de gör verkan. ”Detta måste i första hand ske med hjälp av icke-militära medel i förebyggande syfte” skriver de tidigare cheferna ”Strategin innebär upptrappning och nedtrappning av styrka på ett flexibelt sätt och utnyttjar alla grepp som finns inom politik och maktutövning – hårda som mjuka. Den betonar emellertid att militär makt alltid måste vara det yttersta medlet – vilket inte nödvändigtvis innebär att det är det sista”.

Är det en defensiv militär strategi och offensiv icke-militär stretegi som eftersträvas?

”Vi är fast övertygade om att det inte finns något bättre sätt att möta vår tids utmaningar än genom att ha en start och livskraftig transatlantisk allians” är några av slutorden i den översatta artikeln.

Samtidigt håller vår försvarsmakt på att få i uppdrag att utreda ett eventuellt nordiskt försvarssamarbete. Det är i huvudsak Sverige, Finland och Norge som berörs men även Danmark och Island är intresserade. Det främsta målet med samarbetet är de ekonomiska besparingar det kan ge. De nordiska ländernas försvarsbudgetar är inte stora.

Först alliera oss, därefter gå med i den transatlantiska alliansen….alltså Nato? Först ett steg och sedan ett till….

Putin skyller på NATO

putin.jpgDet är som det alltid har varit. Den ene skyller på den andre och den andre skyller på den ene. Relationerna mellan Ryssland och NATO är inte de bästa och meningarna om hur lyckade samarbetena har varit går isär. Nato tvistar inte bara med Moskva utan även inbördes vilket inte gör saken bättre. Är länderna verkligen villiga att ställa upp för varandra som en enad grupp av musketörer?

Under NATO-mötet i Vilnius varande President Vladimir Putin för en kapprustning orsakad av NATO. Han uttryckte missnöje över att organisationen vill inkludera Polen och Tjeckien i ett missilförsvarssystem. Andra länder lägger ner mer pengar och resurser på vapen än Ryssland. ”Men jag lovar att Ryssland alltid kommer att svara på utmaningen och utveckla modernare vapen” sade Putin. Det är inte vårt fel, det var inte vi som började. Vi drog oss tillbaka från Vietnam och Kuba, och vad fick vi i gengäld? Nya amerikanska baser i Rumänien och Bulgarien och ett robotförsvarsbygge i Polen”.
Mötet avslutades med oenighet om insatserna i Afghanistan och den robotsköld som USA vill bygga upp i Europa. Nu har medlemsländerna i NATO sagt till den ryske vice-försvarsministern att be sin president att ”tona ner retoriken”. Varför vänder de sig inte till Serdjukov?

Finland överväger NATO

natofinl.jpgIdag gavs en rapport ut från det finska Utrikespolitiska institutet. I den är man försiktigt positiv till ett medlemskap i NATO. Finlands utrikesminister, Ilkka Kanerva ser inte heller några problem med ett medlemskap.  Han tror inte att det skulle bli någon ”smärtsam process”. Finland har arbetat så nära organisationen att ett eventuellt medlemskap inte skulle få några större konsekvenser. Ryssland skulle möjligen först reagera negativt för att sedan låta det vara.

Men rapporten påminner även om att Finland måste vara berett att försvara andra om det blir medlem. Men i skrivandets stöd förbereds ett grundligt beslut om anslutning till NATO.

Den Nordeuropeiska försvarsalliansen

”Sveriges försvar står inför en revolution. Regeringen hoppas på ett nära försvarssamarbete med Finland, Norge och Danmark” så inleds en artikel i dagens utgåva av Sydsvenskan. Försvarsberedningen blev i veckan ense om att Sverige skola förbliva alliansfritt, men samarbetet med våra nordiska grannländer skall öka. Det bedrivs förvisso redan olika former av nordiska försvarssamarbeten. Ett av dem är NORDCAPS och ett annat är Nordic Armaments Co-operation (NORDAC). Den senare av dem är en nordisk samarbetsorganisation rörande försvarsmaterielfrågor. Sen får viinte glömma Nordic Battlegroup.”Flera spärrar har eliminerats i den säkerhetspolitiska diskussionen. Det som var tabubelagt för några år sedan talas det nu högt om” säger John Kristen Skogan, seniorforskare på Norges Utenrikspolitiske Institutt i Oslo. HG Wessberg har uttryckt liknande åsikter. Samarbetet kan bli mer omfattande än det som hittills åstadkommit. Försvarsminister Sten Tolgfors vill gärna se att den materiel vårt försvar köper ska likna vad som finns i Norge, Danmark och andra Natoländer för övrigt. Militära utbildningar kan genomföras i gemensam regi. Sverige och Finland kan dela på ett IT-försvar mot eventuella cyberattacker. Håkan Juholt (S) har en idé om ett gemensamt nordiskt luftförsvar ”Det skulle skapa större interoperabilitet. Det skulle bli lättare för länderna i Skandinavien att låna flygfält, piloter och underhållspersonal av varandra” säger han.

De nordiska länderna kommer förhoppningsvis att länkas samman mer än någonsin i framtiden…..

Konferens om Nordiskt Försvarssamarbete

Igår ordnadens en konferensens om ”Nordisk försvarspolitiskt samarbete ur europeiskt perspektiv” på Militär Högskolan Karlberg. Anordnare var Svenska Atlantkommittén. Ett flertal besökare hade samlats för att lyssna på de många intressanta talarna.

Konferensen inleddes av kommendanten vid Karlberg, överste Urban Molin. Han höll ett kort tal om de nordiska relationerna sinsemmellan och med omvärlden. Det kalla kriget rörde aldrig riktigt banden mellan de nordiska länderna, men integrationern med EU och NATO har alltid varit ett problem.
Generalsekreteraren för Atlantic Treaty Association, Troels Frøling berättade om de hot som alla de 40 medlemsländerna i ATA har gemensamt. Dessa är den internationella terrorismen, klimatförändringarna, massförstörelsevapen och Rysslands snabba återuppvaknande. Hur kommer valen i Ryssland att påverka säkerheten i Europa? En stor framtida utmaning kommer att bli det fortsatta samarbetet med Ryssland. En gemensam europeisk energipolitik måste utarbetas, Rysslands utrikespolitiska strategi innehåller starka inslag av militär och energi. EU:s fortsatta politik får inte förblindas av tron att Ryssland inte kommer att ta till militära medel. De som tidigare var förlorare i världshistorien som t.ex. Kina och länder i Mellanöstern har numera kärnvapen och självmordsbombare.

liljegren.jpg Därefter höll ordföranden för Svenska Atlantkommittén, Ambassadör Henrik Liljegren ett kort inledande tal för konferensens första del. Intresset för nordiskt försvarssamarbete har ökat under senare tid och känns helt naturligt.
Islands justitieminister Björn Bjarnason berättade om det nuvarande läget i den Högnordiska regionen (High North). bjarnson.jpgRysslands intresse för denna har ökat och en expolatering av de arktiska regionerna har påbörjats i hopp om att finna mängder av gas och olja. Island har ett strategiskt läge i kampen om naturresursena. Det ryska inflytandet i Högnorden har ökat, bland annat har de strategiska flygturerna från sovjettiden i området återupptagits. Mängder av oljetankers från Norge och Ryssland med destination USA passerar Island och Grönland. Det är beräknat att år 2015 har över 500 oljetankers lastade med 100,000 ton per fartyg passerat Island varje år.
För er som önskar läsa Bjarnsons tal i sin helhet, har jag låtit ladda upp det här. Tal 

Finlands ambassadör Alec Aalto berättade om Finlands försvar, dess internationella insatser och deltagade i nordiska försvarssamarbeten. Det finska försvaret har tre huvuduppgifter. Att försvara det egna territoriet från yttre fienden, trygga den inre säkerheten och delta i internationella operationer. Försvarsmakten vilar på tre viktiga hörnpelare. Den första är den allmäna värnplikten som är ett väl utvecklat koncept i Finland. Den andra är försvarsmaterielen. Endast 1,3% av BNP går till försvaret, vilket inte är mycket och därför måste användas effektivt. Den tredje och kanske viktigaste pelaren är folkets vilja att försvara sitt eget land. Denna vilja bär upp värnplikten.
Idag tjänstgör runt 2000 personer i internationella insatser. Finland är också engagerat i Nordic Battle Group. Aalto betonade också att de nordiska länderna har olika försvarslösningar, krigserfarenhet och geografi. Vi är också medlemmar i olika internationella organisationer. Till exempel är Norge medlem i NATO men inte EU, medan Sverige och Finland är det men inte i NATO. Vi hålls dock samman av gemensamma värderingar och gemensamma intressen. Dessa intressen är av de finansiella, politiska och militära slagen. Vi har också ganska lätt att förstå varandra språkligt och kulturellt. Vi kan uträtta mycket tillsammans på det militära området, inte minst vad gäller träning av trupp och försvarsmateriel. Vi kan också gemensamt övervaka våra vatten inte minst Östersjön.
Ett annalkande hot som enligt Aalto angår oss alla är cyberkrig. I de nordiska länderna har vi en väl utvecklad IT-infrastruktur vilken är ett tacksamt mål för angrepp.
För tre år sedan var intresset för Nordiskt Försvarssamerabete ytterst svagt, men under de senaste sex månaderna har det ökat markant.

Kjetil Skogrand, säkerhetspolitisk forskare från Norge påpekade också att försvarsekonomi kan vara ett eventuellt område för nordiskt försvarspolitiskt samarbete. Reducerandet av militära styrkor i små länder som de nordiska leder snabbt till att olika förmågor påverkas. Attityden till internationella operationer är överhängande positiv.
Men det finns också hinder och problem som kan sakta ner eller förhindra effektivt samarbete. Alla de nordiska länderna har självständiga styrkor vars huvuduppgift är att försvara eget territorium. De tränar och rekryterar själva och så måste det också vara. De har också små försvarsbudgetar. Även om två länder gick samman, skulle inte de ekonomiska medlen räcka. Historiskt sett har också de flesta nordiska samarbeten antingen förblivit en vision eller misslyckats helt.

scheffer.jpgChefen för NATO Jaap de Hoop Scheffer ser mycket positivt på nordiskt samarbete. De nordiska länderna finns representerade i många av NATO:s operationer. Sverige deltar exempelvis med trupp i KFOR och ISAF. Alla insatser sker långt ifrån de nordiska regionerna. De Hoop Scheffer berättade också att NATO gärna ser till de nordiska länderna och de förändringar som sker där. Säkerheten i norr är välkommen. Han använde ordet The Nordic Way som kan sammanfattas att de nordiska länderna effektivt slutför sina arbeten och insatser ”utan fanfarer”. De Hoop Scheffer vill inte lägga sig i debatten om huruvida Sverige skall söka medlemskap i NATO. Men han antydde att vi går miste om mycket information och möjligheter att påverka beslut genom att endast indirekt vara med genom PFP. NATO kommer fortsättningsvis att vara en viktig del i nordiskt försvarssamarbete och de nordiska länderna kommer också att direkt eller indirekt i utformandet av sina försvarsplaner att involvera NATO.

stentolgfors.jpgFörsvarsminister Sten Tolgfors beskrev relationerna mellan de nordiska länderna som mycket goda. Vi är beroende av varandra. Från att en gång i tiden ha varit fattiga jordbruksstater har vi nu blivit rika och moderna. Den transatlantiska länken är fortsatt viktig för Sverige. Men de nordiska ländernas relationer med omvärlden är olika. Sverige är icke-militärt allierat. Neutralitet är ledordet.
Det flexibla försvarssystemet är en fördel, ingen skall känna sig utanför. Just nu planeras det för fullt att samarbeta med Finland i Tchad och med Norge i Darfur. Utlandsmissioenrna tillför mycket kunskap och erfarenhet till våra beväpnade styrkor. Missionerna sker också på frivillig basis och de som deltar i dem är både civila och yrkesmilitärer i olika åldrar och med olika erfarenheter. De flesta operationer där Sverige deltar sker också under NATO:s ledning. Tolgfors är mycket nöjd med resultatet och engagemantget i Nordic Battle Group. NBG är ett viktigt steg i nordiskt försvarssamerbete. Det har en stark symbolisk innebörd. Det är också ett tydligt tecken på att vi i Norden håller samman oavsett var våra olika sympatier med omvärlden står.

(samtliga foton utom det av Jaap de Hoop Scheffer är tagna av Marie Lindholm)

Två nya maktblock?

nyamaktblock.jpgGör verkligen Kina och Ryssland, den nyvakna björnen och draken någonting annat än samlar på sig energi? I veckans nummer av The Economist diskuteras frågan detaljerat, men svaret är inte helt säkert. För ett litet tag sedan avslutades den stora internationella militärövningen Peace Mission 2007 som innefattade de sex medlemsländerna i Shanghai Cooperation Organisation (SCO). Frågan är om denna hade något annat syfte än att öva terrorismbekämpning. En del menar att allt handlade om att demonstrera dessa länders, inte minst Kina och Rysslands militära styrka.

Nu har det börjat höras röster om at SCO har uppstått som ett slags motvikt till NATO. Ett helt nytt maktblock vilket innefattar Kina, Ryssland och fyra stater i Centralsien (Kazakhstan, Uzbekistan, Tajikistan och Kirigizstan). Tillsammans bildar de ett enormt område som eventuellt både militärt och ekonomist skulle kunna NATO. Att både Kina och Ryssland är två jättar som intresserar sig mycket för sin energiförsörjning är känt sedan en lång tid tillbaka. Kina har dessutom börjat få fart på sin vapenindustri men köper fortfarande mycket vapen och materiel från Ryssland.
År 2005 lät SCO förkunna att man helst vill se alla USAs och NATOs militärbaser försvinna från Centralasien så fort som möjligt.

rysskina.jpgMen givetvis finns det även de som talar emot påståendet om ett nytt maktblock. Är det verkligen möjligt att förena exempelvis den ryska och kinesiska armén? Är inte språkskillnaderna på tok för stora. En del av SCOs medlemsländer ingår i dessutom i underklubben för NATO, nämligen PFP. Ett av dessa är Kazakhstan som försöker hålla sig väl med både Ryssland och Kina, kanske mest med den senare. När President Hu Jintao besökte landet, lovade President Nursultan Nazarbayev gas och olja på längden och på tvären till Kina. Men det bör också hållas i minnet att Nazarbayev har lovat att föra energi över Kaspiska Havet till Azerbajdizan för vidare transport till EU. Men Kinas inflytande över Kirgizstan är dock stort.