Category Archives: Föredrag

Försvarspolitisk uppdatering

Ikväll besökte Nils Oskar Nilsson (m) vår lokala Moderatförening här på Södermalm. Han är ledamot i Försvarsutskottet, ersättare i Nordiska Rådet och aktiv inom Svenska Atlantkommitténs Parlamentariska Råd. Rubriken för kvällens föreläsning var ”En försvarspolitisk uppdatering”. Efter den plus frågestunden hade vi gått igenom i princip allt om försvaret. Allt kan inte återges här på bloggen.

Nilsson berättade att när han blev riksdagsledamot trodde han aldrig att försvaret skulle bli en så stor debattfråga som den har blivit. Försvaret debatteras på ett helt annat sätt idag än det gjordes för fyra år sedan. Men det mesta som har hänt känner nog vi alla till. Finansminister Anders Borgs uttalande i Almedalen, Odenbergs avgång, den ekonomiska krisen i Försvarsmakten etc. För några veckor sedan kom beskedet från regeringen att inga fler förband skall läggas ner.

Försvarsmakten har också som bekant genomgått en rad förändringar sedan Kalla Krigets dagar. Men den har aldrig fått tillräckligt med ro att ”sätta sig” som Nilsson uttryckte det och noga överväga sitt syfte. Försvarsdebatten under detta år har handlat om bland annat den långsiktiga militärstrategin och den kortsiktiga ekonomiska krisen. Men det återstår mycket att utträtta och flera frågor är fortfarande obesvarade. Efter Försvarsberedningens rapport som presenterades under sommaren skall en ny insatsorganisation sättas upp. Hemvärnet skall bli de Nationella Skydsstyrkorna och Pliktutredningen skall ge svar på värnpliktens vara eller icke vara. Vi skall också fördjupa det nordiska samarbetet och de internationella insatserna skall bli fler. Vidare skall vårt partnerskap med NATO vidareutvecklas.

Viktigt att hålla i minnet när allianser kommer på tal är att det är skillnad mellan allianser och samarbeten. Sverige är ”alliansfritt” och regeringen har kommit överens om att NATO inte skall diskuteras under den här mandatperioden. Samarbeten går däremot bra att debattera.

I vår skall en Inriktningsproposition ges ut av regeringen som talar om försvarets övergripande syfte. Denna kommer att gå igenom detta i detalj.

Men varför kostar försvaret så mycket? Det har bland annat med att officerskåren har värnat om sitt antal. Det finns för få officerare i fält som kan utbilda värnpliktiga och för många som inte gör det. Officerskåren är överdimensionerad. De höga kostnaderna har också med att regionala och lokala företrädare har värnat om sina militära förband och skolor ut rent arbetsmarknadsmässiga förhållanden.

Idag tjänstgör runt 900 soldater i utlandstjänst. Alliansen vill att antalet fördubblas till 2000. Dessa är då ute i skarpa situationer, alltså på  platser i världen där krig och konflikter förekommer. De internationella insatserna är värdefulla för vårt nationella försvar, eftersom de ger viktiga erfarenheter från just dessa skarpa situationer.

Konflikten i Georgien och Rysslands maktambitioner ger oss anledning till säkerhetspolitisk eftertanke. En ny försvarspolitik måste enligt Nilsson utgå från försvaret av Sverige. Vi bör begränsa antalet internationella insatser till antalet för att istället engagera oss i större och mer lånsiktiga. Vi måste också ha en militär närvaro på det utsatta Gotland och i Norrland.

Hur kommer alliansens försvarsbudget att se ut nästa år? För det första kommer förbandsverksamheten att förstärkas och likaså de internationella insatserna. Materielförsörjningen skall effektiviseras och likaså det ekonomiska arbetet. Budgeten kommer att ligga på 40,3 miljoner kronor. Socialdemokraterna vill däremot spara 5,1 miljoner fram till år 2011 och avveckla insatsen i Kosovo. De vill också minska anslaget till internationella insatser med 450 miljoner kronor per år. Vidare skall inget nytt svenskt ansvar för Nordic Battle Group nästa gång.

Samarbetet mellan Försvarsdepartementet och utskottet har förbättrats. Tolgfors är inte försvarsfientlig, som det felaktigt kan uppfattas. Även han har ett uppdrag att fullfölja som Försvarsminister.

Etablerandet av en nordisk försvarsallians syns inte till inom en överskådlig tid. Denna blir aktuell först när det finns vilja. När den finns går inte att svara på. Vi har inte heller någon allians med EU men däremot samarbeten. Så länge vi är alliansfria måste vi behålla alla våra förmågor. En allians vore en större garanti för att andra länder skulle komma till vår undsättning om vi blir attackerade.

Annonser

Vilken roll har försvarsindustrin?

Idag var det seminarium på Myntkabinettet om ”Försvarsindustrins roll i säkerhetspolitiken”. Detta skedde i samarbete mellan Folk och Försvar och Utrikespolitiska Institutet. Tusentals svenskar arbetar inom försvarsindustrin samtidigt som produkterna och exporten av dessa väcker starka känslor i vårt samhälle. Vilken roll har dock denna industri för Sveriges säkerhetspolitiska betydelse. Hur ser försvarsindustrins framtid ut som arbetsgivare i förhållande till fordonsindustrin som varslar folk på grund av lågkonjunkturen?

Efter en inledande välkomsthälsning började seminariet med att Fil.dr Jan Joel Andersson från UI talade om försvarsindustrin och dess säkerhetspolitiska betydelse. Han har förfärdigat en rapport med titeln ”Från hårt stål till mjuk makt?”. ”Skall man satsa på försvarsindustrin eller insatsförsvar?” lyder frågan. Vi närmar oss studen då valet måste ske. Svensk säkerhetspolitik kännetecknas av att man diskuterar bitar istället för helhet. Det kan diskuteras FRA, insatsförsvar, klimathot etc. var för sig istället för att knyta allt samman. Sveriges säkerhetspolitiska roll är dock stark. Vårt land har haft en bidragande roll inom inte minst EU och NATO. Under nedrustningsförhandlingarna i Genevé har Sverige också haft betydelse. Men man måste har militär kompetens inom utrikespolitik. Denna kan hämtas från våra förband eller forskning. Men idag räcker inte pengarna längre till för att hålla en stark försvarsindustri vid liv.

Efter Andra Världskriget var Sverige en regional stormakt som rustat sig för ett krig det aldrig drogs in i. Det förblev så ändå in på 50-talet. Försvarsmakten var stor men sedan började den rustas ner. De internationella insatserna idag är begränsade. Men de har gott anseende i resten av världen. Sverige anses nämligen inte ha några nationella särintressen som exempelvis USA och Frankrike. Vi anses fortfarande världsledande inom militärteknik. Viktigt att hålla i minnet är att säkerhetspolitik är inte samma sak som försvarspolitik. Den förra är betydligt bredare och mera relationsbyggande än den senare.

Vi kanske inte behöver försvarsindustrin för försvarets behov eller neutralitetspolitiken. Det finns inte så mycket neutralitet kvar att stödja. Istället kan vi köpa in utifrån. Men vi vet inte i dagsläget hur regeringen ser på en strategi för försvarsindustrin. Riksdagens Försvarsindustrigrupp har ännu inte presenterat en rapport. Enligt uppgifter är den färdigskriven men existrerar endast i formen av ett pressmeddelande. Lanske blir den mjuka makten viktigare för det utrike- och säkerhetspolitiska anseendet än hårt stål.

Anders Karlsson (s) ordförande i Försvarsutskottet ser ett behov av en strategi för försvarsindustrin. Vi ligger fortfarande i framkant inom många områden. Försvarsindustrin sysselsätter idag runt 20,000 anställda och har 20 miljarder i exportintäckter. Den är också betydelsefull för Sveriges neutralitet. Långsiktiga beslut är viktiga. Vi har hög kompetens och kan därför stå oss väl i den internationella konkurrensen. Men samhället måste också vara med på detta. Vilken handlingsfrihet vill vi måste också klargöras, liksom i vilka exportsamarbeten vi vill ingå. Vi har stora möjligheter att politiskt sett främja vår försvarsindustri och göra den till en arbetsgivare. Idag kan vi titta på fordonsindustrin där det varslas stort. Inom denna har politiken ingen möjlighet att göra någonting åt detta. Därför behöver i en strategi för försvarsindustrin.

Karin Enström (m) Försvarsberedningens ordförande redogjorde för principer för materielanskaffning. Vi skall gå mot ett flexibelt och rörligt försvar. Detta får konsekvenser för materielanskaffningen. Dessa måste rationaliseras. Transparensen måste öka och sekretessen minska. Kostnadskontrollen måste bli bättre än den är idag. Vi har fin och bra försvarsmateriel. Men vi behöver inte alltid köpa nytt. Principerena för nyanskaffning blir därför följande:
1) Uppgradering av befintlig materiel skall ske
2) När nyanskaffning är aktuell ska färdigutvecklad och beprövad materiel anskaffas
3) Samutveckling ska där det är kostnadseffektivt väljas framför egenutveckling

För att detta skall kunna lyckas måste följande förutsättningar uppfyllas:
– Viljan att ge avkall på nationella särkrav
– Överensstämmande procedurer inom materielförsörjningen
– Underlättas genom samarbeten med hela Norden och EU. Det är viktigt att Sverige har samma materiel som partnerländerna

Därefter följde reflektioner från Försvarshögskolans Stefan Ring och Jan Nygren från ISAK. Stefan Ring menar att svensk neutralitetspolitik inte längre existerar och därför inte är en av förutsättningarna för svensk försvarsindustri. Denna är inte heller längre svenskägd på samma sätt som förr. Enligt Jan Nygren har kraven på specifik egenutvecklad materiel minskat. Den bästa materielen är den vi behöver för att kunna lösa våra uppgifter och ingentng annat.

Därefter följde en längre debatt där många åsikter och synpunkter sades. Det är svårt att återge allt som sades. Allan Widman (fp) ledamot i Försvarsberedningen inledde denna med att klargöra att Sverige är en liten beställare och en stor producent av försvarsmateriel. Prioriteringen av vad vi skall tillverka och inte kommer inte en dag för tidigt. Anders Svärd (c) ledamot i Genomförandegruppen menar att det har varit mycket svensk moral som försvårat diskussionerna om försvarsindustrin. Skall verligen det fredliga Sverige syssla med sådana saker? Urban Ahlin (s) vice ordförande Utrikesutskottet anser att det är självklart att försvarsindutrin har en roll inom säkerhetspolitiken. Den kompetens som denna har byggt upp skall inte bara skänkas bort.

Efter debatten var seminariet slut.

Rysslands Geopolitik

Ikväll hölls Atlantkommitténs första pub efter en skön sommar. Det var den mest besökta puben någonsin. Det kunde vi alla som var där konstatera med blotta ögat. Att så många samlades i den traditionella våningen på Örlogshemmet var fullt förståeligt. Temat för kvällen var nämligen ”Rysslands Geopolitk”. Föreläsare var historieprofessor Kristian Gerner. De frågor och diskussioner som ägde rum efteråt kunde ha pågått till sent på kvällen.

Georgienkriget har gjort ämnet än mer aktuellt. Det är den ryska säkerhetsparanoian som ligger bakom mycket av landets geopolitik. Under Putins tid har denna återkommit och han uttrycker sig i geopolitiska termer. Bland annat har han sagt att händelserna 1991 var århundradets största geopolitiska katastrof. Enligt honom var det förräderi inom de egna leden i stil med ”dolkstötslegenden” i Tyskland som ledde till detta. Efter Sovjets fall kunde USA uttnyttja Gorbatjov.

Jeltsins tid var endast interregnum mellan en period av årtionden av planekonomi och den nya tiden. Denna mellanperiod var en tid av kaos då Ryssland inte kunde föra en riktig utrikespolitik, till skillnad från idag. Händelserna efter 1991 kan jämföras med dem i det revolutionära Frankrike. Om Gorbatjov lät genomföra revolutionen är Putin Napoleon Bonaparte. Han efterträdare Medvedev med anhängare säger att allt de gör är i självförsvar. Men problemet är att säga var defensivgränsen går.

Nytt seminarium om veteranpolitik

Idag hölls seminarium II i ”Hur tar vi hand om våra veteraner” med Folk och Försvar och regeringens utredare Allan Widman (fp). Det förra seminariet hölls den 3:e oktober förra året med samma rubrik. Veteranutredningen påbörjade sitt arbete under sensommaren 2007 och kommer att avlutas i oktober detta år.

Allan Widman inledde med att dela med sig av några tankar som dykt upp i och med utredningen. En av dessa var förutom reflektioner kring vilka som är lämpliga för internationell tjänst, även vilka krav vi skall         (foto taget av MR) ställa på regler. Händelsen i Kongo år 2003 visar att osäkerheten i vilka regler eller Rules of Engagement (ROE) som gäller i internationella sammanhang är stor. Det är viktigt att alla oavsett nationalitet agerar rätt för att operationerna skall erhålla förtroende och erkännande.

Brigadgeneral och Ställföreträdande Chef Insatsstaben, Anders Brännström är själv veteran och vad hans själv beskriver som ”kalla krigssoldat”. Hans första mission ägde rum i Cypern 1982. Efter hemkomsten lärde hans sig att ingen är beredd att lyssna så länge som man vill berätta. Nästa insats skedde år 2000 i Kosovo och han upplevde kontrasterna därborta och härhemma. Skillnaderna i värderingarna är olika, inte minst de som medierna har. De internationella operationerna får inte den rätta uppmärksamhet i media de förtjänar. År 2003 var han åter tillbaka i Kosovo som chef för Multinational Brigade Center och var på plats när marsrevolterna ägde rum. Han lärde sig då hur nära det är till att orolighter bryter ut. Man kämpade hårt med att återställa lugnet. Men det fick inte medias uppmärksamhet här hemma. Iställer rapporterades dokusåpastjärnors snedsteg.

Att göra utlandstjänst är att tjäna staten och den säkerhetspolitik den står för. Det är även att erkänna faran och uppoffringarna. Den viktigaste resursen i detta är människan. En samlad veteranpolitik måste presenteras på ett tydligt sätt. Det måste finnas ett intresse för och erkännande av veteraner. De måste förknippas med någonting positivt. Man skall inte heller glömma familjen kring denne. Även den skall ha ett tack. Vi får inte heller glömma hembygden. Försvarsmakten är inte lika lokalt förankrad som den var en gång i tiden. Möjligen skulle Hemvärnet kunna ersätta detta och därför involveras i veteranpolitiken. Frivilligorganisationer, myndighter och stat måste samarbeta bättre i dessa frågor. Det skall också vara ett meritvärde att vara veteran.

Försvarsmakten ser positivt på utredningen och samarbetet har varit gott. Målsättningarna med denna måste lyftas fram liksom det positiva med veteranerna och att Sverige tar hand om dem. Men vem i Sverige gör det och för hur länge?

Bo Wranker ordförande för Fredsbaskrarna inledde med att göra klart att det inte existerar några riskfria operationer. Någon veteranpolitik har heller aldrig existerat i Sverige men missioner i främmande länder har funnits sedan 1948. Veteranerna för med sig mycket gott och erfarenheter från sina operationer. Bland annat en annan syn på och förståelse för människor och andra kulturer.

Men mellan 10-40 procent av de som åker ut bär med sig någonting för resten av livet efter missionen. Om sex år firar vi 200 år av en självklar fred. Folk i Sverige vet inte idag var veteraner är till skillnad från exempelvis Storbritannien, Frankrike, Kanada m.fl. Men i dagens Sverige finns det faktisk veteraner som är 21 år gamla. Det är självklart att Sverige skall ha en fungerande veteranpolitik. Det är trots allt soldaterna som ser till att de beslut som regerinegn fattar om insatser i andra delar av världen blir utförda. En veteran skall inte ensam bekämpa mot myndigheter år ut och år in för att få det omhändertagande denne förtjänar. Sverige bör ta grannlandet Norge som medell för utformandet av sin egen veteranpolitik.  

 

Plikt eller inte Plikt?

Idag anordnade Folk och Försvar en diskussion om den allmäna värnplikten. Få försvarsmakter har i dagsläget kvar värnplikt på samma sätt som Sverige. I Europa är det på sin höjd Tyskland som har värnpliktsarmé. Försvarsminister Sten Tolgfors sade i samband med att regeringen beslutade om att utreda frågan om frivillig rekrytering till försvaret att ”Det nuvarande systemet måste ersättas med en rekrytering som bygger på frivillighet. Ändringen av pliktlagen är en av de vikigaste reformerna för det svenska försvaret någonsin. Det är en grundbult för försvarets framtida personalförsörjning, och systemet kommer att gälla för decennier framåt”.

Vi har haft värnplikt i över hundra år. Det är därför en fråga som måste diskuteras grundligt och varenda sten måste vändas innan beslut fattas om dess vara eller icke vara. Utredare Anders Svärd som var förste talare framförde att inget slutligt besked i frågan ännu kan ges. Värnplikten är en del av totalförsvarsplikten och är till för att hitta de bäst lämpade individerna åt vårt försvar. Om frivillighet skulle införas behöver inte grundlagen ändras. Vad som också bör noteras i den här frågan är att den tyngsta delen av Försvarsmaktens personal inte tas in med plikt. Den rekryteras frivilligt. Till exempel är hela utlandsstyrkan frivillig, vi tvingar ingen att åka till Afghanistan. Plikten skall vara könsneutral eftersom ”Monokultur är aldrig bra” vilket Svärd tydligt påpekade. Försvarsmaktens folkförankring är för tillfället god och förblir fortsatt viktig. Men dess nuvarande form är i stort sett förbi. Här är de frivilliga försvarsorganisationerna och reservofficerarna betydande för att stärka banden mellan Försvarsmakten och folket.

Biskop Lennart Koskinen som är ansvarig för svenska kyrkans internationella krisarbete gav sitt bidrag till utredningen. Säkerhet är ett vidare begrepp än försvaret av det egna territoriet. Värnplikten fyller en viktig funktion genom att utbilda folket. Det heter som bekant att ”all makt utgår av folket”. Men makt förutsätter ansvar och kompetens. I händelse av krig och katastrofer är det viktigt att folket har en mental beredskap och kunnande för att klara av påfrestningarna. Även om den allmänna värnplikten har spelat ut sin roll behövs ett system där unga män och kvinnor utbildas för att kunna göra en insats när olyckor och katastrofer inträffar.

syren.jpgEnligt överbefälhavare Håkan Syrén befinner vi oss i ett ”paradigmskifte”. Vi arbetar i realtid där tekniken snabbt förändras. Försvarsmakten är avsevärt mindre till sin storlek än tidigare. Garnisionsstäderna är färre och det syns inte lika mycket militärer på gatorna. Därför behövs bättre upplysning åt folket om vad organisationen arbetar med och vad mönstring innebär. För överbefälhavaren är det ”ett mysterium” att unga kvinnor inte mönstrar. Det handlar inte bara om jämställdheten utan även om att hitta de som är bäst lämpade. Försvarsmakten måste vara en del av samhället fast på ett helt annat sätt än idag.

Värnpliktsrådets ordförande Björn Dahlén förde de värnpliktigas talan under dagens diskussion. Resultatet från 2007 års värnpliktskongress var att värnplikten skall finnas kvar men vara könsneutral. Konkurrensen om kompetens är hård. Försvarsmakten konkurrerar som vilken annan myndighet eller företag som helst på denna marknad. Sverige har soldater i världsklass. En av världens bästa arméer som verkar utomlands för att skapa fred och stabilitet. Tack vare värnplikten har denna armé blivit verklighet. Den ger organisationen både folklig legitimitet och god kompetens.

odenberg.jpgMikael Odenberg f.d. försvarsminister och generaldirektör för Svenska Kraftnät, menar att det tvingande behovet av att kalla in ungdomar inte är nödvändigt idag. Vi utbildar för att tillfredsställa personalbehovet hos Försvarsmakten. Pliktlagen räcker inte till för utlandsmissioner. Det måste ske frivillig väg. Civilpliktsrådets ordförande Samuel Olofsgård framförde att man tar inte ställning i värnpliktsfrågan utan förlitar sig till resultatet av den kommande utredningen. Pliktlagen är könsdiskriminerande och sänder ut fel signaler – att kvinnor inte är lämpade att försvara Sverige.

Från Pliktverket kom Bruno Hultstrand. I dagsläget mönstrar 25,000 män, av dem anses 13,000 som lämpade för värnplikt. Målet är att nästa år mönstra 5000 kvinnor. Idag vägs även motivation in i mönstringsresultatet. Det finns en fara med att involvera en alltför hög grad av frivillighet. Frivillighet är en färskvara och kan lätt ändra på sig. Hur frivilliga individer är beror även på om det råder hög- eller lågkonjunktur i samhället. Personalförsörjningen i vårt försvar måste vara långsiktig. Men hur många kvinnor som är lämpliga till värnplikt är för tillfället okänt. Svaret på den frågan kan ges först nästa år.

Karin Enström (m) ordförande för Försvarsberedningen anförde att Försvarsmaktens nuvarande utmaning är att bli en attraktiv arbetsgivare. Inte minst för kvinnor då bara mellan 4-5% av dess anställda är kvinnor. Anders Karlsson (s) ordförande i Försvarsutskottet menar att värnplikten skall kvarstå men vara vilande. Sverige har de bästa soldaterna i världen på utlandsmissioner. Alla militärer som han har talat med har givit samma besked. Den folkliga förankringen är fortsatt viktig. Men med det låga antal som gör värnplikt idag kommer denna förankring att få svårt att fortleva.

En av dagens sista frågor kom från biskop Koskinen. Är det Försvarsmaktens behov som skall styra eller samhällets?

(Text skriven och bilder tagna av Militära Reflektioner)

Ett litet lands försvarsindustri

kkrva.jpgIkväll var jag på Krigsvetenskapsakademiens sammanträde för att lyssna till ett föredrag om ”Ett litet lands försvarsindustri i en globaliserad värld – Ett svenskt perspektiv”. Föredragshållare var ledamöterna Staffan Näsström och Urban Jonsson.

Det existerar många frågor kring vår försvarsindsutri. Finnd det förutsättningar för att behålla dess kompetens? Har gränsen nåtts där industrin är självavvecklande efter att under flera decennier varit en framgångssaga? Hur kommer framtiden att se ut?

Den svenska försvarsindustrin har verkligen varit en framgångssaga, både innan och efter det Andra Världskrigets slut. Det var många aspekter som gjorde denna utveckling möjlig. En tydlig försvarsdoktrin var en av dem, identifierandet av produkter, regeringar och myndigheter har kunnat fatta långsiktiga och hållbara beslut och en stor del av försvarsanslaget satsades på FoU.
Bakgrunden till detta har varit vår neutralitet, alliansfrihet och höga självförsörjningsförmåga. Det har funnits konsensus mellan politiker, industrialister och militärer. En gemensam värdegrund gjorde att besluta om och utföra samma saker. En doktrin som alla var införstådda med drog också till sig en kunnig personal som var villig att bjuda sin kompetens år krigsmaterielutveckling.

Visst har andra länders försvarsindustrier och försvarsmakter haft liknande kännetecken. Men den svenska försvarsindustrin har dock en del unika sådana.
Vårt öppna samhälle har utan tvekan bidragit till framgångarna. Det har inte varit svårt för under- och överordnade att kommunicera med varandra. Värnpliktssystemet har gjort att användarvänliga och effektiva produkter konstruerats och överlämnats till de värnpliktiga med en internationellt sett, mycket kort utbildning. Att vi varit så få har medfört att vi varit tvugna att ta fram kostnadseffektiva lösningar. Men den största framgångsfaktorn kan tillskrivas att det funnits kompetenta och ”offervilliga” chefer, ledare och innovativa personer som funnit sina motsvarigheter i myndigheter, forskningsinstanser, försvarsmakt och industrier. Dessa har bildat allianser, drivit projekt och tagit fram konkurrenskraftiga produkter som även blivit efterfrågade på internationell nivå.

Den svenska försvarsindustrin idag är en ”stormaktsstruktur” i miniatyr. Den är forfarande bred men är till stor del utländskt ägd. De europeiska ländernas omstrukturering av sina försvarsindustrier påbörjades under 1990-talet och pågår än idag. Förändringarna av den svenska har till viss del genomförts men inte i så tillräcklig omfattning att det bedöms motsvara det framtida behovet som vår Försvarsmakt har av materielförsörjning. Den svenska kompetensen finns fortfarande kvar, men under en annan huvudägare. Beställningarna från Försvarsmakten har minskat, men samtidigt har exporten ökat för att kompensera detta.

Försvarsindustrin står inför stora förändringar till följd av förändrad efterfrågan på materiel. En fungerande försvarsindustri måste i grund vara en strategisk resurs för sitt lands försvars och säkerhetspolitik. Men skall detta mål uppnås måste statsmakten vara aktiv och en strategi för materielförsörjning som accepteras av alla måste komma till stånd. Idag har den svenska försvarsindustrin produkter i världsklass.

Men idag är läget sådant att ”ensam är inte stark”. Det nordiska länderna bör samarbeta mer med varandra och kompetenserna fördelas sinsemellan. Till exemepel kan vi gemensamt köpa in materiel och hålla nere kostnaderna. Men är detta tillräckligt? Tillsammans idag innebär kanske inte längre bara Norden och ”vi” utan de facto hela Europa. Vår försvarsindustri måste ha en global kompetens. Världen ser annorlunda ut idag. Inte ens vårt kära Norden kan räcka till längre, utan hela världen måste bli en samarbetspartner. Men världen som marknad är inte fri och konkurrensen är brutal. Europas strinskrafter är inte heller enade, varje land går sin egen väg vad gäller försvarsindustri. Egoismen är stark. Sverige och Norden är förvisso litet, men hur liten är den stora världen egentligen?

Tidigare idag presenterades även försvarsberedningens rapport. Militära angrepp bedöms som osannolika, men oron finns där över utvecklingen i Ryssland. De hot som man är mest rädd för är t.ex. klimatförändringar. Ett hot som inte kan bekämpas med vapen. Hur kan detta påverka de nordiska regionernas strategiska position i framtiden?
Samtidigt håller regeringskansliet på att utarbeta en försvarsindustridtrategi på försvarsindustrins och dess intressenters förfrågan. Hur den kommer att se ut och dess genomförande är oklart.

Mycket tyder på att vi går en intressant och händelserik framtid till mötes…..

Försvarseländet

tunberger.jpgIkväll slog föreläsningen på Svenska Atlantkommittén publikrekord när Johan Tunberger, överingenjör och analytiker vid FOI föreläste om ”Försvarseländet”. En fråga som är mer aktuell än någonsin.

Enligt Tunberger får vi lite verkan av pengar som vi satsar på vårt försvar. En orsak till detta är själva kulturen och tänkandet inom Försvarsmakten. Dessa bär fortfarande mycket färg från Kalla Kriget. När detta tog slut drabbades hela organisationen av en identitetskris. En kris som varar ännu och markeras genom slagord som ”NBF” och ”internationella insatser”. FM saknar en genomgripande vision. Det är lätt att enas kring kostnader och vad det skall dras ner på och inte. Men det finns ingen enighet kring vad vår Försvarsmakt skall vara till för.

Nu har det återigen börjat tänkas på vad som kan ske i händelse av strid. Men det har länge saknats strategiskt och operativt tänkande hos både militärer och politiker. Sverige har inte haft en bra försvarsminister sedan Sven Andersson. Den operativa förmågan hos våra styrkor är låg. Det finns ingen strategisk idé, vilket bidragit till sinnesförvirringen både inom försvarsdebatten och politiken.

Enligt Tunberger bör de strategiska principerna vara följande 1) FM skall ha förmåga att skapa stabilitet inte bara på eget territorium, utan även inom de närmaste t.ex. Baltikum. 2) FM skall kunna sättas in internationellt där det behövs. Sverige är idag ett militärt vakuum. Vi måste verka internationellt för att kunna lära oss av andra respektive vinna inflytande.

Det är inte fel att dra ner på materiel, men det bör inte ske inom fel områden. Det är inte heller fel att köpa in från utlandet, men vi behöver inte köpa den dyraste och mest avancerade utrustningen. Trots sin traditionella pacifism, har miljöpartiets motion om Försvarsmakten varit den hittills mest logiska, stringenta och som pekar på de aktuella problemen.

Under Kalla Kriget var tänkandet i svart-vitt, dvs. krig eller inte krig. Men idag är ingenting lika självklart, vi lever i en gråzon. Ryssland ter sig alltmer imperialistiskt, Östersjön och Arktis har blivit viktigare som strategiska områden.
Våra insatsstyrkor är för nuvarande i dåligt skick. Förutom Hemvärnet kan endast 4000 man i armén sättas in akut. Vi är för nuvarande mer beroende av hjälp utifrån, än vi någonsin varit. Därför bör vi samöva med andra försvarsmakter och satsa på interoperabilitet.

Tunbergers förslag till hur det skall bli ett slut på försvarseländet innefattar bland annat följande. Sluta utbilda soldater som inte förpliktigat sig att tjänstgöra utomlands. Det är bara slöderi med resurser. Hela Försvaret bör också ha en expeditionär förmåga att kunna sättas in i vårt närområde. Därför behöver vi helikopterburna förband.
Vi har också en stor och kompetent försvarsindustri, men den inhemska marknaden är liten och därför måste vi exportera. Att försvaret trots sin storlek kostar över 40 miljarder per år, beror enligt Tunberger på de stora stödfunktionera. Vi har t.ex. ett stort högkvarter med personal som kostar mycket.

Nato har inte utformat några planer på att undsätta de baltiska staterna i fall de skulle bli invaderade. Ryssland ser de baltiska staternas suveränitet som ett historiskt misslyckande och det är inte otänkbart att de kan komma att vilja åtgärda detta i framtiden. Nato är en skakig historia i Europa, eftersom organisationen är upptagen på andra håll i världen som Afghanistan. Det Nato som en gång var, är ej mer.