Category Archives: NBG och Nordiska försvarssamarbeten

Frivilligförsvar i Norden

Idag hade Sankt Eriks FBU-förening bjudit in till ett evenmang med temat ”Frivilligförsvar i Norden”. Föreläsarna var Finlands försvarsattaché överste Harri Niskanen och Rikshemvärnschefen brigadgeneral Roland Ekenberg. Det blev en intressant söndagseftermiddag där våra länders respektive frivilligförsvar gicks igenom. Framtiden och det nuvarande läget diskuterades.

niskanenÖverste Harri Niskanen redogjorde för Finlands försvarspolitiska läge idag. Hotbilderna är huvudsakligen tre. De militära hoten mot landet är inte sannolika men inte heller uteslutna. Det är inte bara mot Finland som hot riktas utan även mot länder över hela världen. De asymmetriska hoten består av terrorism, internationell brottslighet och cyberhot. Den tredje gruppen består av naturkatastrofer, pandemier, klimatförändringar m.m.
Den finska försvarsmaktens huvuduppgifter i prioritetsordning är också tre till antalet. Nämligen:
1) Det militära försvaret av Finland: innefattar bl.a. övervakning av landområden och att stärka försvarsviljan hos folket.
2) Stödjande av andra myndigheter: Handräckning för upprätthållande av allmän ordning, räddningsverksamhet och deltagande i lämnande av bistånd till annan stat exempelvis efter terrorattack eller naturkatastrof.
3) Internationella missioner: Idag tjänstgör 800 finska soldater utomlands i bl.a. KFOR, ALTHEA och Tchad.

Finlands försvarsmakt har 16,000 anställda. Lite över hälften av dem, 8800 är militärer. Av dem är 3700 officerare, 3200 är s.k. institutionsofficerare (utbildas inte längre), 1650 är underofficerare (satsas mera på dem) och 250 är avtalssoldater. De resterande 7200 är civila anställda.
Försvarsbudgeten ligger på 20 miljarder svenska kronor. Försvarsmakten är en del av samhället och skall därför utvecklas därefter. 80% av finlands befolkning får order att göra värnplikt varje år. 20,000 genomför denna av dem är runt 200-300 kvinnor. Försvarsmakten har brett stöd hos folket.

Repövningar med ca 25,000 reservister hålls varje år. Det blir mellan 2-5 dygn per reservist. Därtill kommer ca 17,000 frivilliga som deltar i övningarna. Den finska beredskapen ser ut enligt följande. I varje garnision finns beredskapsavdelning bestående av ungefär 100 värnpliktiga som skall kunna stödja andra myndigheter. Sedan finns det beredskapstrupper som skall vara i tjänst 48/72 timmar efter alarm. Dessa trupper uppgår till runt 10,000 man. Efter några veckor av förberedelser skall 350,000 soldater ha mobiliserats.

Från och med den 1 januari år 2008 finns Landskapstrupper (motsvarande svenska hemvärnet). Dessa är helt frivilliga och får ingen lön. Personalen har sin utrustning hemma förutom vapnen. Landskapstrupperna tillhör Försvarsmaktens krigstida organisation. En försvarsutbilning finns också. Exakt hur många som utbildas varje år går inte att säga exakt. Men det rör sig om runt 50,000. Utbildningsorganisationen ger kurser enligt de behov som existerar. Utbildarna är helt frivilliga och samarbetar med Försvarsmakten. Det finns dock administrativt anställda.

Idag har man aktivt medlemskap inom EU. NATO-medlemskap är inte ännu aktuellt. Men interoperabilitetsfrågor går bra enligt PfP:s principer. Man kan delta i NRF (NATO Response Force) men med vissa restriktioner. Inom det nordiska samarbetet är principerna klara, men praktiska åtgärder är under arbete. Ryssland har alltid varit en utmaning för Finland. Men är inget direkt hot. En säkerhetspolitisk redogörelse kommer att släppas nu i december eller i januari nästa år. Den skulle ha kommit tidigare, men kriget i Georgien försenade den.

ekenbergBrigadgeneral Roland Ekenberg berättade allmänt om Nationella Skyddsstyrkorna – Hemvärnet. Det finns ett exakt datum för när Hemvärnet bildades. Detta är den 29 maj år 1940 då Riksdagen fattade beslutet. Anledingen var Andra Världskrigets utbrott. Men ett visst Hemvärn existerade redan på olika håll i landet. År 1990 utgjorde Hemvärnet 13% av hela Försvarsmaktens insatsorganisation. Idag har andelen stigit till 50% och därmed utgör Hemvärnet den enskilt största delen i hela Armén. Men budgeten ligger på 1,2% av hela den totala försvarsbudgeten. Detta blir 600 miljoner kronor.  Dessa fördelas enligt följande:
– Övningskostnader 90
– Ersättningar till HV-soldater 100
– Löner till anställda 270
– Logistik/förråd/hyra/materielkostnader 140

Hemvärnet har gjort samma resa som övriga Försvarsmakten, men frivilligheten har alltid bestått. Väpnad strid är grundförmågan och uppgifterna är skydda, bevaka och ytövervaka. Nyligen har frivilligutredningen blivit klar. Försvarsminister Sten Tolgfors har sagt att Hemvärnet kommer att ha en fortsatt viktig uppgift att uppfylla. I själva Norden är Sverige, Norge och Danmark de största med sina Hemvärn. Norge har 45,000 soldater, Sverige 30,000 och Danmark 22,000 plus 30,000 i reserven. De baltiska staterna har också hemvärn vilka återupprättades år 1990. Finland har nyligen låtit sätta upp landskapstrupperna.

Hur ser då utveckligen och framtiden ut? Hemvärnet har börjat ”komma ut ur skogen” för att öva alltmer SIB (Strid i bebyggelse). Utbildningsfrågor diskuteras och debatteras livligt. Värnpliktskullarna blir allt mindre och alternativa metoder för att fylla vakanserna måste komma till stånd. Försök till Direktutbildning för Hemvärnet har genomförts och avslutades faktiskt idag. Man rekryterar och utbildar lokalt med hemvärnskontrakt från första dag. Men avtalsuppfyllnaden är för närvarande på tok för låg inom Hemvärnet och övningarna måste anpassas bättre.

Insändare om Nordiskt Försvar i SvD

Gemensamt nordiskt försvar?

Under fem dagar i augusti fick världen bevittna hur Ryssland drog in i Georgien och ödelade hela städer. Allt skedde utan att någon ingrep. Många ställer nu frågan om detta hade skett om landet varit medlem i Nato. Händelserna i Kaukasien har aktualiserat svenskt medlemskap i militäralliansen mer än tidigare.

Frågan om hur och i vilka organisationer vi vill ingå, bör debatteras oftare och öppnare än den hittills gjorts. Det handlar inte bara om Nato utan lika mycket om EU och en framtida Nordisk försvarsallians.

Vi kan inte längre stå ensamma utan måste bygga säkerhet och stabilitet i samarbete med andra.

Det har höjts kritiska och tidvis rent bestörta röster mot både Nato och EU. Den senare var splittrad under Georgienkrisen och många undrar hur pålitlig organisationen är som union.

Ett medlemskap i Nato kan leda till att Sverige dras med i ett krig mot sin vilja. Ryssland vill inte se fler grannländer gå med i militär­alliansen.

Men Sverige kan också välja en helt annan lösning till hur vi skall förhålla oss till dessa två.

Norden är förvisso alltför litet för att kunna utgöra ett alternativ till EU och Nato. Men en Nordisk försvarsallians inom ramen för dessa är också ett alternativ.

Ta bara Norge som ett exempel. Landet har ställt upp i EU:s snabbinsatsstyrka Nordic Battle­group utan att ens vara medlem i EU. Finland överväger att delta i Natos snabbinsatsstyrka också utan att vara medlem.

Vi kan arbeta på liknande sätt och gör i praktiken redan så. Svenska soldater tjänstgör under Nato på olika håll i världen. I Finland debatteras dessa frågor öppet. Även den svenska debatten kan bli mer omfattande och mottaglig för alla förslag.

För närvarande saknas en strategisk plan över hur Sverige skall försvaras. Ordet är därför fritt. Men ensamma kan vi inte vara och här står våra grannländer oss närmast.

Den nya Försvarsmakten och det nordiska samarbetet

Igår blev det klart att Generaldirektör Marie Hafström skall få nya uppdrag. Hennes efterträdare blir Ulf Bengtsson som tidigare arbetat med försvarsfrågor vid finansdepartementet. Det var i början av sommaren som Ekonomistyrningsverket kritiserade Försvarsmaktens ekonomiska arbete. Beslut fattas utan långsiktigt tänkande och det saknas kunskap om ekonomihantering. Hafström får istället i uppdrag att granska stödmyndigheter som Försvarets Materielverk. Förhoppningsvis går det att samla in ytterligare några miljarder bland deras kostnader som kan användas på annat sätt i framtiden. Men till vad?

Ungefär i mitten av juni överlämnade Försvarsberedningen sin rapport om framtidens försvar till försvarsminister Sten Tolgfors. Det försvar som vi har nu kommer enligt rapporten i princip att helt försvinna. Istället kommer försvaret att bestå av insatsstyrkor bestående av både fast- och kontraktsanställd personal. Hemvärnet kommer att finnas kvar och vidareutvecklas för skydd inom Sveriges gränser. Insatsförbanden skall användas vid internationella missioner utomlands. Den nya inriktningen för vår svenska försvarsmakt skall träda i kraft år 2010.

Försvarsberedningen kom också fram till att det inte finns ett militärt hot mot vårt land inom en längre tid. Men däremot hot som kan riktas mot hela Norden och EU. Kan man hålla fast vid ovannämnda punkt efter händelserna i Georgien? Hoten måste vi möta tillsammans med andra länder inte minst våra nordiska grannländer. Försvarsberedningen slog också fast att Sverige inte skall stå passivt om ett nordiskt grannland eller EU-land blir attackerat. Det får inte bli som det blev under Andra Världskriget. Men samtidigt förväntar vi oss att de gör detsamma för vårt land.

Det nordiska samarbetet har det också skrivits om och sannolikt blir det mer. Den 13 juni skrev Försvarsberedningens Annika Nordgren Christensen och Håkan Juholt ”I detta akuta läge krävs ansvarstagande. Vi inser att en användbar rapport från Försvarsberedningen kan vara en del av räddningen. Vi har därför velat motverka att regeringen med några få rösters övervikt i riksdagen pressar igenom förslag som formar Försvarsmakten till en amerikaniserad miniatyrmodell i Nato och utan vare sig folkligt stöd eller pengar för att finansiera det orimligt dyra kalaset..//.. Våra partier bejakar och verkar för det ökande och fördjupade försvarssamarbete som växer fram i Norden. Vi har lämnat förslag om gemensamma operativa förband och samlokalisering av verksamheter samt gemensam infrastruktur och utbildnings- och övningsverksamhet. Vi är till skillnad från allianspartierna, inte rädda för att svenska folket skall tycka att det nordiska samarbetet väcker mer entusiasm i folkdjupet än ett svenskt Natomedlemskap. Det tycker nämligen vi själva”.

Det är riktigt. Vi måste först få ordning på oss själva och då inte bara Sverige ensamt. Vi saknar just nu en vision och ordentliga pengar. Nato får vackert vänta på sin tur någon gång i framtiden. Skulle USA någonsin vilja skänka dollar åt oss för detta ändamål? Knappast. De öser miljarder över Irak och projekt för att vaska fram bränslelösningar åt sitt försvar som inte heter ”olja”. Trots alla välvilliga ord och stöd gjorde USA ingenting för att undsätta Georgien sin enormt påkostade försvarsmakt till trots. De hade fullt upp i Irak. Och även om Georgien hade varit fullvärdig Nato-medlem, hade man ändå varit villig att utmana det gigantiska Ryssland?

Kanske kan det vara intressant att i dessa tider där det pratas så mycket nordiskt att läsa Helge Löfstedts rapport ”De nordiska ländernas försvarsmakter – några jämförelser”. Den är förvisso från början av år 2004 men anledningen till att jag tar upp den är för att han nämner den i sitt inlägg i förra årets sjätte nummer av Kungliga Krigsvetenskapsakademins tidsskrift . Kanske vissa siffror om t.ex. hemvärn och så är inaktuella i rapporten, men om Löfsteds nämner den under slutet av förra året tyder det väl på att den fortfarande för mycket aktuellt med sig, eller? Syftet med rapporten var att studera och översiktligt jämföra hur effektivt de nordiska ländernas försvarsmakter omsätter ekonomiska resurser till militär förmåga.

Rapporten visade hursomhelst att det svenska försvaret med sin verksamhet inte får ut lika mycket för pengarna som sina grannländer. Finland har gått och går sin egen väg och håller fast vid vad landet vill med sitt försvars. Där är värnplikten en viktig grundbult och man vidmakthåller en stor mobiliseringsorganisation för nationellt bruk. I de andra tre länderna gick man vid den tidpunkten mot en organisation som i högre grad skulle bestämmas av de internationella insatserna. Vid rapportens utgivande var Sverige ensamt om att ha övergivit begreppet ”brigad”. I Danmark och Norge behöll man begreppet division.

Helhetsintrycket var dock att alla nordiska försvarsmakter genomgått förändringar sedan Kalla Krigets slut. Men Sverige minskade sina satsningar mer än de övriga. Enligt rapporten är utgifterna för förbandsverksamhet låg inom det svenska försvaret men en stor del går till investeringar i materiel och forskning och utveckling. Till och med USA lägger mindre utgifter för detta än Sverige. Resultatet har blivit att Sverige har moderna vapen i förhållande till vad som finns i resten av världen. Enligt Löfstedt kan det finnas tre förklaringar till att utgifterna för förbandsverksamhet är låg medan de för FoU är högre än för de övriga länderna. Den första är uppenbar, att Sveriges försvar lägger ner mycket resurser på anskaffning och utveckling av materiel. Den andra kan vara att kostnaderna för förvaltning av materielverksamhet är högre i Sverige än i de övriga länderna. Den tredje lyder att materielposten i kostnadsredovisningen kan innehålla felaktigheter i bokföringen. I rapporten står det också att kostnaden per anställd i förbandsverksamhet vid markstridskrafter i Finland, Danmark och Norge är bara 60% av den svenska. Den finska förbandsverksamheten har högst produktivitet och låga kostnader per anställd. Den finska värnpliktsutbildningen är också intensivare än den svenska med fler övningstimmar per vecka. En jämförelse mellan finska och svenska förband i Kosovo blev att den svenska har högre personalkostnader och att de svenska metoderna för rekrytering och utbildning är mer komplicerade och resursslukande. Anledningen till att den svenska förbandsverksamheten är dyrare beror på att de svenska professionella militära ambitionerna är högre. Ytterligare en förklaring till de högre utgifterna kan vara att den svenska utbildningen bedrivs med stridsvagnar i stor omfattning. Utbildning med stridsvagnar hör till de allra dyraste. I Finland är infanteriet i majoritet och en mindre andel gör sin värnplikt med stridsvagn.

Detta är siffrorna från år 2004. I Dagens Nyheters försök till att den 9 juni detta år bena upp vart de 40 miljarderna i försvarsbudgeten står följande att läsa ”ÖB har, med politikernas välsignelse, marscherat under parollen ”både och”: ett hyggligt nationellt försvar och högprofilerade insatser utomlands. Vad som är vad i organisationen är svårt at avgöra. Teoretiskt ska alla förband kunna agera överallt. Dessvärre blir det dyrt att göra allt. Att försvaret vill bevara sin bredd är inget konstigt. Inte heller att flygvapnet eller marinen också vill känna sig behövda utomlands. FN, EU och Nato vill dock ha fotsoldater och svenska politiker är livrädda för att skicka fotsoldater eller annat som kan uppfattas som att Sverige drar i krig”. Just det, frågan har ställts tidigare här på bloggen. Var skall vi med allt detta pansar till och inget riktigt infanteri förutom Hemvärnet? Till vilken nytta är egentligen vårt dyra och fina flygvapen med JAS-flygplan som kostar 7 miljoner i underhållningskostnader per år och styck.

Samma ordval följde Peter Nordlund (FOI) och Allan Widman (fp) i en artikel i DN 11 juni . ”I Sverige skall alla som är med på kalaset få påsar. Man skulle mycket tydligare ha tittat på vilka förband vi skickar ut internationell” sade Nordlund. ”Våra luftstridskrafter är däremot överdimensionerade och en mycket dyr och exklusiv verksamhet” fortsatte Widman. Det är dags att prioritera bort och då kanske det inte är Hemvärnet som man skall kasta sig över allra först…..

De svenska militärdokumentärerna

Såg igår kväll dokumentären Svenska soldatfabriken om Nordic Battle Group. Är det bara jag som reagerar på den bisarra titeln? Framför mig uppenbaras ett löpande band med cyborgliknande varelser som kläs i M90 och får automatkarbiner tryckta i nävarna. Fabriker tillverkar saker men soldater utbildas.

Själva dokumentären var välgjord men saknade koppling till titeln. Svenska soldatfabriken är bara en av många dokumentärer och reportagen om NBG och Försvarsmakten som visats i TV. De har varit så många att man inte hunnit följa eller se dem alla. Tyvärr. Under åtminstone ett års tid har jag fått intrycket att dessa program ökat i antal. Det är inte förvånande i sig för det har ju hänt mycket. Ta bara de som varit relaterade till Kongo och Operation Artemis. Sedan har vi också serien om Utlandsstyrkan som gick för inte så länge sedan. Till detta kommer all reklam på bio och TV relaterat till Försvarsmakten. Nu senast den till aspirantutbildningen med temat ”Har du det som krävs?”.

Men över till någonting helt annat…..kanske är det bara en tidsfråga innan Sverige också gjort sin första krigsrelaterade film. Se bara på Alexander Skarsgård som varit i USA och deltagit i filmatiseringen av boken ”Generation Kill”.

Finland och Sverige stärker försvarsrelationerna

När utrikesminister Carl Bildt besökte Helsingfors år 2006 sade han att ”Detta är den närmaste relation Sverige har med något annat land”. Det är helt sant. Starka historiska och nutida band knyter samman Finland och Sverige. Ingen relation är som den mellan våra länder. Den är unik och ingen annan, med något som helst annat land kan ersätta den. Finland och Sverige har både en gemensam och icke-gemensam historia. Sverige har under de senaste 200 åren gjort helt andra erfarenheter än sitt grannland. Faktum är att landet var under ryskt styre i lite över hundra år och och fick utkämpa fyra krig under första hälften av 1900-talet. Inte heller har Finland varit en kolonisatör liknande Storbritannien och Frankrike. När man samarbetar med varandra och strävar efter att fördjupa en relation är det viktigt att ha förståelse för varandras värderingar, erfarenheter och tankegångar.

På DN Debatt skriver idag Finlands och Sveriges försvarsministrar en gemensam artikel om hur våra länder skall fördjupa samarbetet om försvaret. Vi måste förbättra vår förmåga att kunna agera gemensamt. Men samtidigt skall hela det nordiska försvarssamarbetet fortsätta. ”Våra länder har så långt valt olika vägar för försvarets utformning, men samråder om omställning och framtida inriktning. Sverige och Finland har grundmurat förtroende för varandras förmåga att värna eget territorium” skriver de.

Ryssland har mycket riktigt höjt sina ambitioner vad gäller utrikespolitik. För bara någon vecka sedan varnade chefen för det Utrikespolitiska Institutet, Tomas Ries att Ryssland ”blivit starkare och allt mer militaristiskt”. Finland har en över 1300 kilometer lång gräns att övervaka mot den östra grannen. Östersjön kan också bli föremål för ett ännu större energipolitiskt intresse än den är nu. Gasledningen är ännu inte en realitet men ”Östersjön har förvandlats till ett energins innehav, med fördubblade oljetransporter och 50,000 fartygsrörelser varje år. En betydande del av den ryska exporten går över detta hav. Frakten lär fortsätta att öka eftersom Ryssland fortlöpande bygger ut hamnkapaciteten i Östersjön” skriver de båda försvarsministrarna.

Men det är inte bara med gemensam övervakning av det hav som skiljer oss åt som vi skall utveckla vårt samarbete. Andra områden av intresse är utbildning och övningar men framförallt gemensamma materielanskaffningar. Detta är viktigt eftersom samarbetet mellan finsk och svensk trupp inom de internationella insatserna sannolikt kommer att bli mer omfattande än det är nu. Så här står det i artikeln ”Det är nödvändigt att gå vidare och utöka den gemensamma materielanskaffningen. Det är centralt att de nordiska länderna inte fortsätter att ha olika specifikationer för försvarsmateriel. Det försvårar gemensam utbildning, effektiv logistikhantering och upprättande av gemensamma förband eller gemensam användning av materiel i internationella insatser”.

I slutet skriver de även något som på många sätt påminner om Bildts uttalande i Helsingfors år 2006 ”Få länder har så naturliga förutsättningar för fördjupat samarbete som våra”.

Finlands försvarsminister – Norden borde tillhöra NATO

Finlands försvarsminister Jyri Häkämies vill se alla de nordiska länderna med i NATO. Han anser att ett ett finländskt och svenskt medlemskap skulle kunna göra ett gemensamt regionalt försvar till en verklighet. Norden skulle inte bara bli stärkt på det sättet men även tryggare. Det nordiska inflytandet skulle också öka markant. Danmark, Norge och Island ju redan är med, men det är inte komplett utan Finland och Sverige.

Enligt Häkämies vore en enad nordisk front inom Nato önskvärd med tanke på ett Ryssland som växer sig allt starkare militärt. Häkämies tror även att Finlands Rysslandskunnande skulle välkommnas inom NATO. ”En del finländska politiker tycks tro att Finland som Natomedlem skulle vara viljelös drivved. I den diskussion som har förts hos oss har man befarat att Finland kunde tvingas med i någonting som vi inte vill vara med i. Jag har svårt att förstå vad sådana antaganden grundar sig på” sade Häkämies.

NBG-soldat skriver i DN

Läste följande insändare från en soldat i Nordic Battle Group i DN. För er som inte haft möjlighet att läsa den i sin helhet kan ni göra det här nedan:

 

Svenska soldater står redo att hjälpa till

Jag vet att världen såg bort när nästan en miljon människor under två månader dödades med machete i Rwanda och jag vet att oavsett vilket spel som låg bakom så hade vi behövts där för att rädda liv.
Samma lidande pågår i världen medan vi sitter här. Varje månad får Rädda Barnen pengar från mig och jag mår lite bättre, men ändå sitter jag här. Snälla, missförstå mig inte, jag ber er inte att sluta donera pengar. Jag säger inte att din familj är oviktig eller att viljan att bygga ett vackert Sverige inte är nobel. Men ibland krävs det att man väljer att se bortom det sagolika undantaget Sverige och bereder sig på att det kommer att kosta.

Nu står över två tusen svenska soldater, flick- och pojkvänner, systrar och söner i beredskap och har gjort just det valet att under en riskfylld tid belåna sitt liv för att kanske rädda ett annat, i en annan del av världen. Och nu när vi skär i vår egen försvarsmakt, torteras och dödas människor som vi, i ett Darfur där ingen vågar gå in. Just nu hotas halva Somalias befolkning av svält på grund av en konflikt som våldtagit landet i årtionden.

Det enda sättet att hindra svälten är genom politiskt och ekonomiskt stöd, jag vet det, men jag vet också att det enda sättet att få hjälp att nå fram är att män och kvinnor med vapen i hand patrullerar öknen och med sina liv ser till att människorna i konflikten överlever dagen. Kvinnor och män som sår det första fröet av säkerhet i ett land där osäkerhet är den enda konstanten. Jag är int enaiv, jag vet att det kommer att kosta, men någonstans går en gräns där människorna som dör är det enda jag kan se.

Jag är beredd att riskera mitt liv och mina kamraters liv för att göra något. Är du beredd att betala min lön och ta hand om mig när jag kommer hem?

Ludvig Björklund
Soldat i Nordic Battle Group