Category Archives: Personligt

En sista reflektion

militarareflektionerIdag lämnade Anders Björck sin post som högste kontrollant i FRA. Han menar att organisationen inte kommer att fungera. Vilka summor kommer inte heller spaningen att kosta och till vilken nytta då?

Hastigt smalt gänget ihop. Det började med Mikael Odenbergs avgång. Sedan försvann Staffan Dopping och efter honom den omsurrade Bikupan. Snart åker även ÖB Håkan Syrén iväg på nya uppdrag. Det känns som om bara tråkmånsarna och torrbollarna blir kvar efter att denna tappra lilla tropp tågat iväg. Det blir nog inte roligare än så här. Inga fler nakenskjutningar, vedhuggarscener, skogsstrider och blodtörstiga tidningsrubriker.

Idag har turen kommit till mig att också Jag Militära Reflektioner lämnar arenan. Även för mig väntar andra vyer och utmaningar. Men den tid som jag skrivit och fotograferat har inte liknat någon annan vad gäller debatten om det svenska försvarets framtid.  

Jag vill tacka alla mina läsare för den här tiden.

 

”Det låg ett skimmer över dessa dagar,
frapperande, internationellt, kolorerande om ni vill,
men det var sol däri, och, hur ni klagar,
var stodo vi, om de ej varit till?”

Tillbaka från storövning

viking08Så var man tillbaka i det civila igen. Kom tillbaka igår från den internationella övningen Viking 08 som pågår fortfarande. Mer om övningen och vad den går ut på finns att läsa på Försvarsmaktens hemsida. Men själv kunde jag bara stanna en vecka…tyvärr.

Kändes konstigt att dra på sig civila kläder igår efter en hel vecka i M90. I morse fattade jag inte heller att det var i min egen säng jag vaknade upp. Ur led var tiden. Jag har fått det berättat för mig att det syns lång väg om någon är ovan att gå klädd i uniform. Man bär upp den på ett speciellt sätt. Men då kan man tänka sig hur det är för dem som går i princip 360 dagar om året i uniform. Vid ett tillfälle alldeles nyligen under den här övningen, skulle deltagarna klä sig civilt. Kläderna verkade helt malplacerade på dem alla, inte minst yrkesmilitärerna. Det första en utländsk officer sade när han sällade sig till skaran var ”You know what guys…..you really look like military men in civilian clothes!”. Skall jag vara ärlig, såg det nästintill bedrövligt ut. Men sådär är det…..

Jag har haft en härlig vecka och trivts som fisken i vattnet. Har gjort nya erfarenheter, repeterat gamla kunskaper och lärt mig många nya saker som jag kommer att ha nytta av.

Jag sänder mina bästa hälsningar till alla er som fortfarande är kvar. Jag tänker på er!

Septemberövning i det gröna

Under helgens övning märktes det att hösten har landat även om löven inte börjat gulna på allvar ännu. Äpplen, äpplen och åter äpplen…det blir konsekvensen när ett HV-kompani slår upp tälten mitt i en gammal fruktträdgård. Den här gången var vi ute någonstans på Muskö.

Anlände till regementet på fredagkvällen efter en lång arbetsdag. Det var jag inte ensam om att göra. Såg fram emot att få titta till min automatkarbin och eventuellt fyra av några skott. Den här gången hade jag med mig rödpunktsiktet. Men mitt kompani fick vänta två timmar innan vi fick ut våra vapen. Så kan det gå när man flyttar kasunen från ett ställe till ett annat. Någons bössa hamnar fel, vilket resulterar i att varenda låda måste gås igenom. Men det är sådant som händer och nu är allting åtgärdat till nästa övning. Sen var det dags att göra sig redo för avfärd till Muskö. Ammunition delades ut och det var så bråttom att komma iväg att det blev till att fylla mössan med patroner och mata magasinen i bilen. Jag, kompanichefen och tre andra ur staben åkte först i konvojen.

Kolmörkt hade det hunnit bli. Efter att vi åkt igenom tunneln fick jag och mina tre stabskamrater sitta av och säkra vägen vid ankomsten. Sedan bar det vidare till platsen för vårt läger. Tre tält restes i fullständigt mörker. Efter lite god kvällsmat och några klunkar vatten blev det dags att krypa in i sovsäcken. Klockan var ungefär två på natten. Jag hade bävat för en iskall sådan. Men sov som en stock och vaknade endast en gång utan att jag ens visste varför. Då hörde jag regndroppar slå mot tältduken. Det var det enda regn vi hade under övningen. Vi hade strålande väder!

Klockan sex på morgonen steg hela kompaniet upp. En snabb frukost och sedan var det dags för arbete. Nu kunde vi se landskapet runtomkring oss i fullt dagsljus. En vacker syn. Vi hade slagit läger i någonting som tydligen varit en fruktträdgård. Det fanns äppelträd både här och där inklusive syrénbuskar. Jag fick till en början passa radion i terrängbilen som blev vår stabsplats. Vi parkerade den under ett äppelträd. Men mygginvasionerna från sumpmarken bredvid tvingade oss under kvällen att omgruppera. Till skillnad från MARÖ så blev aldrig vår förläggningsplats direktattackerad. Men vid ett tillfälle var skotten ungefär 1000 meter bort och jag och två andra tog på oss stridsutrustningen och förberedde oss på en eventuell attack. Hela kompaniet utom staben stred på annat håll. Men några fiender syntes inte till. Vad jag vet blev de oskadliggjorda.

Under senare hälften av eftermiddagen blev det min tur att vaka över radion. Meddelanden sändes in och meddelanden sändes ut. Det kunde gå långa stunder då radion var helt tyst. Då kunde man passa på att ta ett saftigt äpple från trädet ovanför bilen och beundra naturen. Sedan bara haglade meddelanden in.

Jag och min kamrat H förberedde oss inför nattpasset med att gå och sova. Vid tiotiden blev vi väckta och därefter vankades tre timmars vak. Ingenting hände under natten och vi satt mest och pratade om allt möjligt. Sedan fick vi åter gå och sova tre timmar. Jag hade problem att somna eftersom kompanichefen i säcken bredvid och någon annan snarkade som sågverk. Grep efter mina hörselkåpor egentligen avsedda att användas under skjutövningar och satte på dem. Då blev tyst i mitt huvud.

Så var det söndag och kompaniet steg återigen upp. Jag och kamrat H åt frukost samtidigt som vi övervakade radion. De andra i staben sov efter nattskiftet. För vår del hände det inte så mycket mer och det blev dags att riva lägret. Resten utav kompaniet återvände till och åt lunch. Därefter blev det dags för återfärd. Då frågade jag kompanichefen om kulsprutan som monterats upp på terrängbilen fick bemannas. Han svarade JA och jag tog på mig full stridsutrustning. Sedan drog vi fram över vägarna i skärgården och ut på de allmänna. Gissa om många bilister pekade finger mot vår bil…..

Det blev inga handgranater…..

Så var det dags igen. På med uniformen som väntat på mig hela sommaren och iväg till höstens första skjutning. Vädret på morgonen kunde inte ha varit mer strålande trots lite tveksamma prognoser på sina håll. Medan jag väntade på att de andra skulle anlända till regementet njöt jag av solen. Den sista innan mörkrets tid anländer?

Jag såg fram mot att få kasta handgranater under dagen förutom att skjuta AK-4. Men så blev det inte. De kastades och sprängdes upp av veteranerna som övade igår. Men det var i och för sig rätt. För några av oss som fanns på plats idag har aldrig hållit i en skarp granat. Vi behöver mer tid än en söndag på oss. Nästa storövning kanske vi får lära oss hur man gör.

Och inte heller blev det något elddop för min nya automatkarbin. Den förra fick jag lämna in av vissa orsaker. Rödpunktsiktet blev kvar hemma. Japp….så kan det gå! Allt annat kom minsann med men inte det. Istället fick jag låna någon annans automatkarbin. Hela dagen blev jättefin med någon enstaka regndroppe. Upptäckte att lingonen mognat i skogen, kanske får man åka ut och plocka någon dag.

Skjutningen i sig gick hyfsat bra. Men vissa moment får övas in vid andra tillfällen.

Internationell stabsövning CSJE-08

Igår kom jag hem från Ledningsregementet i Enköping och den stora internationella stabsövningen Combined Joint Staff Exercise, CJSE 08. Det kändes lite konstigt att återigen gå civilt klädd efter en hel vecka i grönkläder. Men inte heller bara det var det första som slog mig vid hemkomsten. Även tystnaden och enskildheten nådde fram till mina sinnen. För vi var mellan 950 och 1000 personer från olika nationer som samlades på regementet. Från allra första dagen till sista har jag varit omgiven av folk hela tiden. Detta är bara början. För i november kommer den enligt vad jag hört, lika långa men dubbelt så stora Viking 08 att hållas.

Ledningsregementet har enorma resurser vad gäller IT vilket gör det möjligt att hålla sådana här övningar där. Detta drar även till sig utländska försvarsmakters intresse av att sända officerare. Övningens scenario tog plats i ett land kallat Bogaland som ligger i mellansverige. Detta scenario används sedan några år tillbaka av Försvarsmakten och förbättras hela tiden. För att allt skulle bli så realistisk som möjligt för staberna fanns en stor spelgrupp s.k. Gaming som spelade fram olika händelser. Inget som hände under övningen var förutbestämt. Allt var som en klassisk insats i ett oroligt område där det gäller att återskapa lag och ordning och göra det möjligt för hjälporganisationer att börja arbeta i det. En del av spelet gjordes i TYR-systemet. Vid ett tillfälle besökte jag och en kamrat en av TYR-operatörerna som var lotta. Personligen visste jag ingenting om systemet förrän hon berättade för oss om det. Det är verkligen imponerande och avancerat och jag drog genast en parallell mellan det och de principer som gäller för dataspel. Allt det hon gjorde hade inverkan på stabernas fortsatta arbete och beslut. Men slumpen var också inblandad.

När jag anlände till regementet visste jag inte vad min placering skulle bli. Det blev Air Component Command (flygstaben). Jag som inte kan någonting om flygväsende blev lite konfunderad. De två andra staberna var marinen och landstyrkorna. Jag förstod med en gång att det skulle bli en lärorik vecka med nya erfarenheter. Vad jag och mina andra kamrater från Lottorna inte heller visste var att studenter från FHS skulle närvara och att övningen var en del av deras examination. Många var även de som kom från Baltic Defence College för att delta.

Det blev en glad överraskning för mig att se flera nationer på plats. Jag fick höra många språk varje dag. Engelska, finländska, estniska, franska, tyska, norska, lettiska, bosniska, ryska…och en mängd andra tungomål jag inte kände igen. I flygstaben var vi mest svenskar, finländare och ester men också schweizare samt respresentanter från Serbien, Bosnien och Tyskland.

Min uppgift bestod för att fatta det hela kort och enkelt i att tillsammans med två andra lottor, skicka och ta emot meddelanden rörande flygstaben. Allt skedde på dator. Innan övningen började fick vi utbildning på det system som användes. Det var nytt  och inte heller de officerare som deltog kände till dess struktur. Det blev lite motigt de två första dagarna men sedan hade vi fått in takten. Systemet förbättrades också hela tiden av våra oerhört duktiga tekniker.

Men redan under övningens första dag den 23:e april nådde besked om Försvarsmaktens framtid oss. Första ordet som uppfattades var ”halvering”. På kvällen hade en stor församling bänkat sig framför TV:n för att lyssna till nyheterna. Sedan följde alla skriverier och debatter om JAS och Norge. För min del kände jag en gnutta ironi inombords över att detta skulle ske under en så stor övning och dessutom när man tjänstgjorde i flygstaben. Vad skulle man tro?

I det stora hela var detta en mycket lyckad och lärorik övning. Övningar som CJSE 08 behövs eftersom internationella insatser blir allt viktigare. För min del blev det många nya erfarenheter. Det var verkligen en upplevelse att få arbeta mitt i en så mångspråkig och kunnig stab. Jag har trivts som fisken i vattnet verenda sekund. Att sammanfatta allt och berätta om alla detaljer på denna blogg är omöjligt. Jag vill framförallt tacka de finska piloterna för ett gott och roligt samarbete.

(Bilder tagna och redigerade av MR)

En riktig AK4:a dag

skjuta1.jpgDen här dagen har jag varit tillsammans med min AK4:a nästan hela tiden. En dag full av skjuta, vapenvård och besiktning. Även den bataljon som jag tillhör kommer att få känna av besparingarna. Vår övningsbudget halveras och detta kommer att bli det magraste år vi sett. Så idag njöt vi alla i fulla drag på skjutbanan. Vädret var perfekt, inget regn eller blåst. Hade tagit med mig lite varmt kaffe, men behövde inte hälla ner en droppe i kistan. Blev som av en slags magisk effekt, varm i kläderna när jag fick bössan i hand. Alla var på gott humör och vi var på ännu godare humör när vi skjutit klart…..inte minst skjutledaren. Resultatet var mycket bra! Men jag måste allt öva mer på knästående och stående.

Men vid besiktningen togs vapnet ifrån mig. Patronlåset gick ju helt i bitar under förra skjutningen och varje gång jag tagit ur magasinet har det blivit ”slita och dra”. Så….jag fick en helt ny AK4:a i mina händer och ett nytt lås. Frågan är nu vad jag skall döpa mitt nya skötebarn till. Min kamrat José har givit namnet ”Pia” åt sin. Vid ett tillfälle under skjutningen när det inte gick så bra, använde han ett lite gröve ord som börjar på ”F”. ”Nejmen José! Hur kan du säga så, tänk på Pia!”. Fram tills nästa elddop skall jag ha tänkt ut ett nytt namn åt min.  

Skotten i regnet

pek3.jpgVaknade upp halv sex på morgonen….klockan behövde inte ens säga åt mig på skarpen att göra så, kusligt nog. Satte mig upp i sängen omgiven av kompakt mörker. Sakta men säkert kom alla sinnen igång. Hörseln uppfattade ösregnet utanför mitt fönster. Den första tanken som slog mig när jag blev vid mina sinnens fulla bruk var ”Jag måste vara tokig som gör detta!”. Tog mig för pannan…..

Tokig som gör vadå? Jo, ger sig iväg mitt i regn och snöslask för att skjuta AK4 på en blöt skjutbana. Men detta hade jag sett fram emot hela veckan.
Hällde i mig flera koppar svart kaffe och några slevar gröt, sen var det bara att iförd i M90 bege sig mot pendeltåget. Mörkt som i en kolkällare var det och regnet vätte ner min uniform. Stan hade inte ens vaknat, då en ensam hemvärnssoldat prommenerade nerför Södermalms gator.

Så var man framme vid Berga och skjutbanan. Vi blev ett litet men tappert gäng entusiastiska skyttar. Tog ut min bössa ur kasunen och det blev lite ve och förbannelse när patronlåset trilskades som vanligt. Min förbannelse höll det också på att bli verklighet senare på förmiddagen. Is och snö var det på sina ställen och det var med nostalgi man tittade på den annars vackra och gröna skogen. Nu var den grå och ogästvänlig.

Banan gjordes i ordning och vi laddade våra vapen. Eld! Skotten fyrades av i rask takt innan man ens hunnit fatta det. Vid markeringen hade mina träffat helt åt skogen. ”Men vad sjutton nu då?” undrade jag. ”Neeej!!!” började rota i mina fickor ”jag har ju glömt sätta på mig synglasen!”. Så går det när man är för ivrig.

pek1.jpgEfter några omgångar jagade jag två raka skott igenom pannbenen på trekvarts-gubben på måltavlan. De satt tätt och fint. Så skall det se ut. Helfiguren var såld den med med tre kulor i höjd med solarplexus.  
Vi fortsatte att skjuta. Det spelade ingen roll att det började regna, vi drog på oss regnkläderna och pangade på.

pek2.jpg Kunde känna mig nöjd med dagens resultat. Men vid återinlämningen av vapenen gick patronlåset helt sönder och min AK-4:a höll på att stryka med. Min kompanichef tog till våld för att få loss låset ”Men vad gör du! Du mördar min bössa!!”. ”Jag tror du redan mördat den själv!” svarade han. Låset kom ut i spillror. Så det blir till att besöka förrådet nästa vecka och hämta ut ett nytt. Ja….tusan kavallerisablar, dessa patronlås……jag vet att jag inte är den ende som råkat ut för detta.