Category Archives: Vapen och vapenindustri

Vilken roll har försvarsindustrin?

Idag var det seminarium på Myntkabinettet om ”Försvarsindustrins roll i säkerhetspolitiken”. Detta skedde i samarbete mellan Folk och Försvar och Utrikespolitiska Institutet. Tusentals svenskar arbetar inom försvarsindustrin samtidigt som produkterna och exporten av dessa väcker starka känslor i vårt samhälle. Vilken roll har dock denna industri för Sveriges säkerhetspolitiska betydelse. Hur ser försvarsindustrins framtid ut som arbetsgivare i förhållande till fordonsindustrin som varslar folk på grund av lågkonjunkturen?

Efter en inledande välkomsthälsning började seminariet med att Fil.dr Jan Joel Andersson från UI talade om försvarsindustrin och dess säkerhetspolitiska betydelse. Han har förfärdigat en rapport med titeln ”Från hårt stål till mjuk makt?”. ”Skall man satsa på försvarsindustrin eller insatsförsvar?” lyder frågan. Vi närmar oss studen då valet måste ske. Svensk säkerhetspolitik kännetecknas av att man diskuterar bitar istället för helhet. Det kan diskuteras FRA, insatsförsvar, klimathot etc. var för sig istället för att knyta allt samman. Sveriges säkerhetspolitiska roll är dock stark. Vårt land har haft en bidragande roll inom inte minst EU och NATO. Under nedrustningsförhandlingarna i Genevé har Sverige också haft betydelse. Men man måste har militär kompetens inom utrikespolitik. Denna kan hämtas från våra förband eller forskning. Men idag räcker inte pengarna längre till för att hålla en stark försvarsindustri vid liv.

Efter Andra Världskriget var Sverige en regional stormakt som rustat sig för ett krig det aldrig drogs in i. Det förblev så ändå in på 50-talet. Försvarsmakten var stor men sedan började den rustas ner. De internationella insatserna idag är begränsade. Men de har gott anseende i resten av världen. Sverige anses nämligen inte ha några nationella särintressen som exempelvis USA och Frankrike. Vi anses fortfarande världsledande inom militärteknik. Viktigt att hålla i minnet är att säkerhetspolitik är inte samma sak som försvarspolitik. Den förra är betydligt bredare och mera relationsbyggande än den senare.

Vi kanske inte behöver försvarsindustrin för försvarets behov eller neutralitetspolitiken. Det finns inte så mycket neutralitet kvar att stödja. Istället kan vi köpa in utifrån. Men vi vet inte i dagsläget hur regeringen ser på en strategi för försvarsindustrin. Riksdagens Försvarsindustrigrupp har ännu inte presenterat en rapport. Enligt uppgifter är den färdigskriven men existrerar endast i formen av ett pressmeddelande. Lanske blir den mjuka makten viktigare för det utrike- och säkerhetspolitiska anseendet än hårt stål.

Anders Karlsson (s) ordförande i Försvarsutskottet ser ett behov av en strategi för försvarsindustrin. Vi ligger fortfarande i framkant inom många områden. Försvarsindustrin sysselsätter idag runt 20,000 anställda och har 20 miljarder i exportintäckter. Den är också betydelsefull för Sveriges neutralitet. Långsiktiga beslut är viktiga. Vi har hög kompetens och kan därför stå oss väl i den internationella konkurrensen. Men samhället måste också vara med på detta. Vilken handlingsfrihet vill vi måste också klargöras, liksom i vilka exportsamarbeten vi vill ingå. Vi har stora möjligheter att politiskt sett främja vår försvarsindustri och göra den till en arbetsgivare. Idag kan vi titta på fordonsindustrin där det varslas stort. Inom denna har politiken ingen möjlighet att göra någonting åt detta. Därför behöver i en strategi för försvarsindustrin.

Karin Enström (m) Försvarsberedningens ordförande redogjorde för principer för materielanskaffning. Vi skall gå mot ett flexibelt och rörligt försvar. Detta får konsekvenser för materielanskaffningen. Dessa måste rationaliseras. Transparensen måste öka och sekretessen minska. Kostnadskontrollen måste bli bättre än den är idag. Vi har fin och bra försvarsmateriel. Men vi behöver inte alltid köpa nytt. Principerena för nyanskaffning blir därför följande:
1) Uppgradering av befintlig materiel skall ske
2) När nyanskaffning är aktuell ska färdigutvecklad och beprövad materiel anskaffas
3) Samutveckling ska där det är kostnadseffektivt väljas framför egenutveckling

För att detta skall kunna lyckas måste följande förutsättningar uppfyllas:
– Viljan att ge avkall på nationella särkrav
– Överensstämmande procedurer inom materielförsörjningen
– Underlättas genom samarbeten med hela Norden och EU. Det är viktigt att Sverige har samma materiel som partnerländerna

Därefter följde reflektioner från Försvarshögskolans Stefan Ring och Jan Nygren från ISAK. Stefan Ring menar att svensk neutralitetspolitik inte längre existerar och därför inte är en av förutsättningarna för svensk försvarsindustri. Denna är inte heller längre svenskägd på samma sätt som förr. Enligt Jan Nygren har kraven på specifik egenutvecklad materiel minskat. Den bästa materielen är den vi behöver för att kunna lösa våra uppgifter och ingentng annat.

Därefter följde en längre debatt där många åsikter och synpunkter sades. Det är svårt att återge allt som sades. Allan Widman (fp) ledamot i Försvarsberedningen inledde denna med att klargöra att Sverige är en liten beställare och en stor producent av försvarsmateriel. Prioriteringen av vad vi skall tillverka och inte kommer inte en dag för tidigt. Anders Svärd (c) ledamot i Genomförandegruppen menar att det har varit mycket svensk moral som försvårat diskussionerna om försvarsindustrin. Skall verligen det fredliga Sverige syssla med sådana saker? Urban Ahlin (s) vice ordförande Utrikesutskottet anser att det är självklart att försvarsindutrin har en roll inom säkerhetspolitiken. Den kompetens som denna har byggt upp skall inte bara skänkas bort.

Efter debatten var seminariet slut.

Vapensmuggling lätt i Sverige

Det är oklart hur stor tillgången på vapen är i den den svenska undervärlden. Att smuggla in vapen till Sverige från annat håll i världen är lätt. Bristande regelverk och kontroller gör det möjligt. Det går att beställa vapen via Internet och få det skickat hem som ett brev på posten, ungefär som man beställer marijuana och mediciner. Det går också bra att ta bilen till Balkan eller åka med en turistbuss. Sannolikt kollar ingen om du har någonting i baggaget som måste deklareras. Vad sägs om till exempel finlandsfärjorna. Är det någon som kollar bilarna där innan de kör ombord?

Det intressanta är att de som främst pekas ut för illegal handel är godkända vapenhandlare. De har bara den legala handeln som täckmantel. Det förekommer även att kriminella personer handlar helt lagligt med vapen. Det är inte alls förvånansvärt att dessa vill komma åt den lagliga vapenhandeln. För då öppnar sig även andra dörrar. Mer om detta går att läsa i dagens DN.

Lagstiftningen måste helt klart ses över. Ett problem är vilka vapen som skall ses som samlarvapen och inte. Men ett vapen är ett vapen.

Vänner och rivaler

putin_alliot-marie.jpgI september år 2006 gav Frankrikes president Jacques Chirac Hederlegionen åt Rysslands Vladimir Putin. Detta sågs inte med blida ögon av några, men Chirac stod på sig. Hans motivation att ge landets främsta orden instiftad av den genialiske fältherren Napoleon Bonaparte löd ”Frankrike uppskattar högligen den ryske (Frankrikes försvarsminister (2002-2007) Michéle  presidentens främjande                        Alliot-Marie träffar President Putin)                      av utveckling och  
                                                                                   multilaterala samarbetsrelationer”.

Vilken utveckling och vilka relationer då, Monsieur President?

Det har gått väl för Rysslands försvarsindustri sedan millienieskiftet. Från år 2000 till 2007 fördubblades exporten till runt 6,5 miljarder dollar och försvarsbudgeten har även den fått ett rejält uppsving. Men riktigt så ljus är inte bilden. När det gäller högteknologiska produkter ligger Ryssland efter. Det räcker inte längre med låga priser för att bli etta på marknaden. R&D (Research and Development) och utländska investeringar är vad som behövs. Detta faktum har fått Moskva att vidta åtgärder. Dels har paraplyorganisationen “Rysk Teknologi” (Rossiiskiye Teknologii) skapats och dels har man vänt sig till andra länder för att söka givande samarbeten. President Putin konstaterade redan detta skulle göra Rysslands till ”en överhängande deltagare i den globala integrationsprocessen”.

Detta har redan fått några Europeiska länder att ta tillfället i akt. Italien och Storbritannien är två av dem som börjat kooperera högteknologiskt med Ryssland. Men ingen gör det så flitigt eller var så snabb på att söka partnerskap som Frankrike rapporterar Jane’s Defence Weekly. Ingenting nytt i detta. De franska och ryska försvarsindustrierna har förvisso samarbetet i drygt ett decennium. Men under det senaste året har det tagit fart ordentligt. I oktober skrev Rosoboronexport och DCNS (Direction des Constructions Navales Services) under ett kontrakt om att tillsammans bedriva maritim forskning och utveckling. Franska Thales har också skrivt kontrakt med det ryska företagen, vilket skedde lite tidigare i augusti förra året. Men bäst i klassen bland de fransk-ryska försvarsindustriella samarebetena är det mellan det statligt ägda United Aircraft Cooperation (på ryska Ojedinennaja Aviastroitelnaja Korporatsia) och det europsiaka EADS (European Aeronautic Defence and Space Company ) som till del ägs av franska staten.

Men det goda samarbetet till trots, förblir konkurrensen mellan de båda parterna stenhård. De franska och ryska försvarsindustrierna har under några år varit vad Jane’s beskriver som ”neck and neck” på den globala marknaden. Konkurrens driver dem att hålla varandra i händerna samtidigt som kampen om kunderna får dem att inte greppa för hårt. Senast under förra året då Frankrike lyckades vinna ett tioårigt kontrakt med Libyen värt fyra miljarder dollar. Traditionellt har detta varit Rysslands marknad.

Låta försvarsindustrin sponsra internationella insatser?

I årets andra nummer av tidningen Medborgaren finns en helsides intervju med försvarsminister Sten Tolgfors. Han är stolt över ”vår förmåga att exportera fred och säkerhet”. Efterfrågan på svensk trupp i internationella insatser är stor och kommer att öka. Han siar även om att det nordiska samarbetet kommer att bli allt viktigare. Den svenska försvars- och säkerhetspolitiken kommer att behöva en kraftig förnylese. Med andra ord kommer vi att få se mycket hända och ske inom en snar framtid.

”De internationella insatserna hänger nära samman med uppgiften att skydda Sverige” säger Tolgfors. Inom Aliansen är man oense om Natomedlemskap. Men under våren kommer partierna att ta ställning till ett svenskt deltagande i organisationens snabbinsatsstyrka NRF. Försvarsministern vill även lyfta fram de män och kvinnor som frivilligt åker på dessa riskfyllda missioner. Därför kommer på hans inititiativ all de som deltagit i internationell tjänst årligen att bjudas av Försvarsdepartementet för personlig avtackning.

Men ingenting är gratis här i världen. Vem skall betala alla de dyra internationella insatserna? Varifrån skall pengarna komma? Skattebetalarna som kanske inte har tid eller intresse för svensk försvars- och säkerhetspolitik?

Läste en insändare i tidningen Punkt.se igår torsdag där upphovsmannen berättar att Carl B Hamilton (fp) föreslagit att utlandsstyrkan ska finansieras med biståndspengar. ”Bra, men vore det inte ännu bättre att hela den delen av försvaret finansieras med pengar och material från försvars- eller krigsindustrin? Då vinner man två fördelar: att soldaterna får arbetsmarknadsmässiga löner och försäkringar, samt att vapenindustrin får visa upp sina produkter ”in action” vilket ju befrämjar vår export” skriver insändaren coh tycker samtidigt att styrelsen i Sida oftare borde bytas ut.

Men Försvarsmakten och FMV marknadsför redan försvarsindustrins produkter. Nihil nove sub sole. Det är en självklarhet. Om detta går att läsa i Sydsvenskans artikelserie ”Det svenska vapenhyckleriet”. Till exempel marknadsför flottan nya stridsfartyg under sina färder runt om i världen. Är detta fel? Nej, det är väl inget fel i att de som faktiskt använder produkterna talar för dem. Det är helt naturligt och höjer bara medvetandet om att det är en bra tingest man köper. Det är ungefär som med modebloggarna som visar upp kläder, accessoarer, egna mannekängfoton och annat. De får också generöst med klirr i kassan och gratisprodukter för att göra det….

Dödens handelsman

vbout.jpgIgår greps världens mest eftersökta vapenhandlare, Victor Bout. Han blev tagen på sitt hotellrum i Bangkok av den Thailändska polisen. Vad han exakt gjorde i landet är ännu inte klart. Men sannolikt hade det kopplingar till militärjuntan i Burma, med vilken Bout har goda kontakter. USA har jagat honom i flera år och nu är jakten äntligen över, om han inte lyckas smita.

Victor Anatolyevich Bout är en f.d. KGB officer och var han exakt kommer ifrån ursprungligen är omstritt. Men båda hans föräldrar var ryssar och antagligen föddes han i dåvarande sovjetiska Tajikistan. Efter att år 1993 ha dragit sig tillbaka från KGB i samband med den sovjetiska kollapsen, satsade Bout på vapenhandel och blev snabbt ett stort namn inom dessa kretsar. Han går under smeknamnet ”The merchant of death” vilket är titeln på den bok som handlar om honom skriven av Douglas Farah och Stephen Braun. Den finns att låna på FHS för den som önskar läsa. Bouts affärer har varit omfattande om omstridda. Han misstänks ha försett såväl den colombianska FARC-gerillan, talibanerna som Saddam Hussein med vapen. Han handlade även mycket med i princip alla stater i Afrika. På listan finns Angola, Kamerun, Kongo, Liberia, Libyen, Rwanda, sydafrika, Uganda och många fler. Det är inte heller klart hur täta kontakter med den innersta kretsen i Kreml han har. Både Ryssland och Ukraina är de största leverantörerna av vapen till juntan i Burma. Men som vilken annan vapenhandlare som helst i hans klass, verkar Bout ha sålt vapen åt alla som haft pengar nog att kunna betala för dem.

Victor Bout talar åtminstone sex språk flytande bland annat franska, engelska, portugisiska och uzbekiska. Han var under en period tolk i Angola åt den sovjetiska armén. Att vara språkkunnig underlättar alltid i internationella affärssammanhang. Det vet vi alla.

Exporten minskade, omsättningen ökade

Idag redovisade Inspektionen för strategiska produkter (ISP) den totala svenska vapenexporten från förra året. Det kan kort och gott summeras: Exporten minskade, omsättningen ökade. Vilka slutsatser går att dra?

Siffrorna ser ut enligt följande exporten minskade med sex procent till drygt åtta miljarder kronor, omsättningen ökade med med 12 procent till 38 miljarder kronor. Detta är första gången på ett halvt decennium som total försäljning och export minskar. Att omsättningen ökade beror på den kraftiga tillväxten av produkter som även efterfrågas av civila. Detta är exempelvis övervakningssystem.

Den ryska vapenindustrin koncentreras

roso.jpgI december förra året lät President Putin skriva under en lag som först godkänts av Duman. Exakt hur den lyder framgår inte av artikeln i Jane’s Defence Weekly, men klart är att den konsoliderat den ryska vapenindustrin. Genom denna lag har alla Rysslands största företag inom industri, finans och teknologi enats under ett gemensamt paraply, ett staligt ägt konglomerat med namnet ”Rysk Teknologi” (Rossiiskiye Teknologii). I dess mitt står Rosobornonexport som har monopol på all rysk vapenexport.

Vad åtminstone Putin och åtminstone de som är involverade hoppas på med detta, är att ge den ryska försvarsindustrin nya muskler.Västerländska företag skall även få tal de av vinsten om de vill investera inte bara i konglomeratet utan även i det tidigare otillgänliga Rosobornonexport. Inte sedan Sovjetunionens fall har någonting liknande skett i landet, ett gemensamt parasoll under vilket hela den Ryska Federationens försvarsindustri enas tillsammans med andra grenar som finans. Rosobornonexport har tidigare kunnat lita till sina låga priser för att kunna behålla greppet om sin del av marknaden. Men denna typ av konkurrensteknik fungerar inte i långa loppet. Förr eller senare måste ett företag förnya sig för att inte ligga efter. Rosobornonexport befinner sig just nu i den situationen. Priskonkurrensen är ineffektiv och företaget lider av brist på investeringar utifrån samt FoU. De västerländska konkurrenterna knappar stadigt in.

Mennu skall det bli ändring på det hela. Kreml är fast beslutet att etablera en dominerande roll för den ryska försvarsindustrin. Den kommer inte bara att återuppstå som ett helt nytt företag, utan även som en ny internationell konkurrent.

Läs även här